Är du gravid? Den här frågan för jag höra ganska ofta nu för tiden och lika irriterad och ledsen blir man varje gång. Jag vet inte om det beror på att jag har mina pösiga kläder eller att jag har faktiskt gått upp. Kanske i bästa fall är det ett önsketänkande från människor att jag ska vänta ett barn eller till och med tecken från Gud att det är kanske dags.
Hur som helst, oavsett vad det än beror på så är det lika irriterande varje gång. Det är ju inte så att det var igår jag började med mina pösiga kläder. Det har jag haft hur länge som helst. Jag använder inte tajta kläder och försöker dölja min kropp för att jag är muslim och använder slöjan och det är en del av slöjan. Det betyder ju inte att bara för att jag har en storlek större i klänningen så är det en gravid mage jag skulle vilja dölja under.
Fast mest tror jag tyvärr så beror det mer på grund av att jag har gått upp en del, något jag själv kallar för marriage syndrom. Är man gift så har man betydligt fler helt plötsligt myskvällar med varandra då man äter god mat och unnar sig andra goda saker. Laga mat tillsammans eller åt varandra blir helt plötslig en nöje och inte något man helst vill slippa undan för att det är ändå tråkigt att äta själv. Sedan lever man i trygghet att ens partner är nöjd med en oavsett hur man ser ut och slappnar av med dessa ständiga vikttankarna. Resultatet blir att kilona smyger sig ganska sakta men säkert uppåt utan att man ens hinner lägga märke till de. Ja, det här är marriage syndrom och jag tror att rätt många par som lever i förhållande har råkat ut för (om inte båda sådana tränings freak, håller alltid i gång och räknar vart enda kalori oavsett om de är singel eller par).
För min del är det ju inte enklare i och med att jag byte mitt ganska rörliga liv mot 8 timmars stillasittande jobb. Hur ska man ens orka göra något efter en helt dags arbete. Då vill ju man verkligen bara slänga sig ner i soffan, framför tv och bara inte tänka på något. Reslutat? Ja, det blir att man sitter rätt stillt på jobbet och sedan ganska stillt hemma.
Nu visserligen har jag själv tröttnat på den ständiga frosseri av godmat, sockerberoende och stillasittande liv och bestämde mig för att börja verkligen tänka på vad jag stoppar in i mig, tillåta endast goda saker under helgen och viktigaste av allt börja röra på mig, träna. Det har funkat nu i några veckor och hoppas att det kommer fortsätta att funka.
Men jag hoppas ju verkligen att människor slutar ständigt ställa en och samma fråga till mig, “Är du gravid?” eller åtminstone peka med en speciellt leende på mage och undra om det är något där inne. Jag lovar det är rätt tomt. Ja förutom då tarmarna och all mat jag har stoppat in i mig.
Ett tips för alla. Om ni inte ser en verkligen tydlig mage så fråga inte sådana frågor. Antingen kommer det synas för eller senare eller så nämner personen det själv. Det är faktiskt jobbigt och kan såra en person med en sådan ganska oskyldig fråga. Och tänk er om man skulle råka ställa en sådan fråga till en person som faktiskt vill och försöker få barn men av någon anledning inte blir gravid, hur sårande är inte det?
