En ny familjemedlem

Vi har fått tillskott till vår familj vilket känns roligt för oss alla. Något som jag faktiskt för några veckor sedan trodde var omöjligt. Vår nya familjemedlem har blivit en liten undulat flicka som fick namnet Jennah.

Hon är bara 4 månader gammal, fast egentligen anses hon inte vara så jätteliten längre. Hon är otroligt söt och har gett redan nu mycket glädje till oss alla hemma. Speciellt blev det en stor överraskning för min son som inte kände till våra planer på att skaffa en undulat. När han såg lilla Jennah med först en förvånande blick men med glittrande av glädje ögon.

Anledning till att jag trodde att det skulle vara omöjligt nästa för oss att ha några djur är delvis att min man har allergi mot visa och delvis att han har många gånger protesterat. Men när vi fick erbjudande från min kompis att ta över deras undulat så blev det ett ja från min mans sida till mitt stora glädje.

Det är inte första gången jag har en undulat. Har haft några stycken förut när jag själv var ung (inte för att jag är speciellt gammal nu). Jag älskar verkligen dessa fåglar för att de är vackra men också otroligt roliga. Därför har jag faktiskt länge önskat att vi skulle skaffa oss en liten undulat.

Jennah är ett namn som hon har fått av oss. Från början tänkte vi faktiskt behålla hennes ursprungliga namn som var Fiffi men min väninna sa att hon har inte hunnit vänja sig vid sitt namn och därför om vi vill så kan vi byta. Min man först föreslog Baraka som betyder välsignelse men jag tyckte att det är lite för långt för oss att hela tiden säga det och för svårt för henne att lära sig. Då kom jag med förslaget Jennah som betyder från det arabiska Paradiset. När jag satt och tittade på hennes glada grön-gula färger så är det på något sätt paradisets färger jag såg och därför tänkte jag på Jennah. Både min son och min man tyckte om namnet så då blev hon vår lilla söta Jennah.

Undulater är egentligen flockfåglar och behöver sällskap men vi tänkte ha henne än så länge ensam med oss och istället att vi blir hennes sällskap. Mina planer är att försöka göra henne tam. Att göra en undulat tam är helt möjligt men krävs tid och tålamod och att man också använder rätta metoder för att för undulaten betyder det att han/hon ska kunna ha full tillit till människor runt omkring. Bäst är det så klart att man köper direkt en liten undulat då det är alltid lättast att vänja de när de är väldigt små.

Jennah är som sagt lite nu större undulat trots att hon är inte så gammal men trots hennes 4 månader så bör det funka ändå förhoppningsvis. Annars så får vi väl skaffa en kompis till henne så att hon inte känner sig ensam.

Min nya kärlek!

För första gången i mitt liv har jag köpt en cykel. Visserligen har jag ägt cyklar förut men det var mina förä ldrar som köpte dem. Nu var det ett köp som jag gjorde alldeles själv och jag längtar så mycket efter att få den. Tyvärr så var den en  beställnings cykel så det tar tid några dagar innan leveransen kommer.

Antal cyklar i Stockholm ökar hela tiden står i nästan alla tidningar. Det har blivit verkligen en stor trend att cykla i stan. Fler och fler gator får speciella cykelbanor. Bilister får hela tiden räkna med att det finns nu mer cyklar på vägarna och tyvärr, något som är mot reglerna, så får gående se upp för cyklister. Enligt reglerna så är det cyklister som ska visa hänsyn till de gående men tyvärr (som en gående person) så upplever jag det nästan tvärtom. Vet inte hur många gånger det har varit nära att en cyklist har kört på mig. De cyklar i sådan fart så att man som gående har ibland ingen chans.

Nu ska även jag då övergå från att vara den där gående person till den där cyklande person. Dock så kan jag lova att jag tänker verkligen inte vara en sådan hänsynslös cyklist som inte ser upp för gående.

Så nu längtar jag extra mycket att äntligen få prova på min nya kärlek. Tänk så lite egentligen behövs för att göra en människa glad. Dessutom är den också rosa-lila i färgen. Det i och för sig var en ren slump. Jag valde inte efter färgen men att det blev min favorit färg blev en extra bonus på köpet. Jag är ju en typisk rosa tjej.

Måste också säga att vad jag tror har jag inte sett så många muslimska tjejer cyklandes i stan. Undrar om jag kommer vara den enda. I och för sig så tror jag verkligen inte det. Det är väl mer att jag bor där det inte ens finns så många muslimer, så det är inte så konstigt att jag ser aldrig en cyklande muslim när jag knappt ser en gående.

Vårtecken?!

Äntligen har det blivit lite mer sol och framför allt varmare. Här i Stockholm är nästan all snö borta. Ja, jag längtar till våren, till solen och värmen. Till de dagarna då man kan skippa äntligen den tunga vinter jackan, då man kan sitta ute i solen och njuta av glass. Att bara se blommor tittar fram, knopparna på träden gör en glad. Att det har blivit ljusare för varje dag det går gör mig piggare och jag börjar orka mera.


Jag måste faktiskt medge att jag är en typisk sommarmänniska och när det är vinter och mörkt så vill jag helst sova igenom hela den perioden. Ungefär som björnar gör eller andra djur som sover igenom hela vintern. Skulle passa mig perfekt men så klart så är det ju inte möjligt för en människa. Fast trots det är omöjligt att på riktigt sova igenom hela vintern perioden så känns det som att jag ändå gör det både fysiskt och psykiskt. För att det är till våren jag vaknar till, piggnar till, får kraft och glädje. Det är verkligen inte lätt att leva i Sverige på vintern i alla fall. Därför har jag länge sagt att någon gång i livet så kommer jag absolut flytta mer söder ut. Helst någonstans runt Medelhavet.


Men nu får jag passa på att verkligen njuta av den minsta vårtecken man kan se ute, av varje solvärme man jag kan känna och jag verkligen hoppas, hoppas att snön är borta för säsongen.

Är du gravid?

 

Är du gravid? Den här frågan för jag höra ganska ofta nu för tiden och lika irriterad och ledsen blir man varje gång. Jag vet inte om det beror på att jag har mina pösiga kläder eller att jag har faktiskt gått upp. Kanske i bästa fall är det ett önsketänkande från människor att jag ska vänta ett barn eller till och med tecken från Gud att det är kanske dags.  

Hur som helst, oavsett vad det än beror på så är det lika irriterande varje gång. Det är ju inte så att det var igår jag började med mina pösiga kläder. Det har jag haft hur länge som helst. Jag använder inte tajta kläder och försöker dölja min kropp för att jag är muslim och använder slöjan och det är en del av slöjan. Det betyder ju inte att bara för att jag har en storlek större i klänningen så är det en gravid mage jag skulle vilja dölja under.

Fast mest tror jag tyvärr så beror det mer på grund av att jag har gått upp en del, något jag själv kallar för marriage syndrom. Är man gift så har man betydligt fler helt plötsligt myskvällar med varandra då man äter god mat och unnar sig andra goda saker. Laga mat tillsammans eller åt varandra blir helt plötslig en nöje och inte något man helst vill slippa undan för att det är ändå tråkigt att äta själv. Sedan lever man i trygghet att ens partner är nöjd med en oavsett hur man ser ut och slappnar av med dessa ständiga vikttankarna. Resultatet blir att kilona smyger sig ganska sakta men säkert uppåt utan att man ens hinner lägga märke till de. Ja, det här är marriage syndrom och jag tror att rätt många par som lever i förhållande har råkat ut för (om inte båda sådana tränings freak, håller alltid i gång och räknar vart enda kalori oavsett om de är singel eller par).

För min del är det ju inte enklare i och med att jag byte mitt ganska rörliga liv mot 8 timmars stillasittande jobb. Hur ska man ens orka göra något efter en helt dags arbete. Då vill ju man verkligen bara slänga sig ner i soffan, framför tv och bara inte tänka på något. Reslutat? Ja, det blir att man sitter rätt stillt på jobbet och sedan ganska stillt hemma.

Nu visserligen har jag själv tröttnat på den ständiga frosseri av godmat, sockerberoende och stillasittande liv och bestämde mig för att börja verkligen tänka på vad jag stoppar in i mig, tillåta endast goda saker under helgen och viktigaste av allt börja röra på mig, träna. Det har funkat nu i några veckor och hoppas att det kommer fortsätta att funka.

Men jag hoppas ju verkligen att människor slutar ständigt ställa en och samma fråga till mig, “Är du gravid?” eller åtminstone peka med en speciellt leende på mage och undra om det är något där inne. Jag lovar det är rätt tomt. Ja förutom då tarmarna och all mat jag har stoppat in i mig.

Ett tips för alla. Om ni inte ser en verkligen tydlig mage så fråga inte sådana frågor. Antingen kommer det synas för eller senare eller så nämner personen det själv. Det är faktiskt jobbigt och kan såra en person med en sådan ganska oskyldig fråga. Och tänk er om man skulle råka ställa en sådan fråga till en person som faktiskt vill och försöker få barn men av någon anledning inte blir gravid, hur sårande är inte det? 

        

Musik med betydelse

Musik har varit ganska stor del av mitt liv. Jag tycker om musik, all sorts musik. Kan vara allt från klassiskt såsom Tchajkovskij till mer poppiga och rockiga låtar. Men det är inte bara till instrument jag tycker om att lyssna utan mest till själva texten som på något sätt måste beröra mig, väcka minne, känna lycka eller tvärtom medlidande. Jag lyssnar ofta på sånger som inte ens innehåller några instrument alls, det är texten i sången som gör de så vackra.

I helgen hörde jag en artist som med hans sång berörde mig in i hjärtat. Så otroligt fint det var. Hans namn är Abdallah Rolle och sjunger otroligt fint men som sagt det är inte till hans röst man ska lyssna utan till det han faktiskt sjunger. Fast så klart har han en bra röst också.

Här är en av hans låtar som har också blivit en av mina favoriter. Jag rekommenderar verkligen.