lördag 22 augusti 2009

Ramadan Mubarak


Äntligen har jag börjat fasta. Äntligen är Ramadan här. Idag är det första Ramadan dagen, första fastedagen. Den period på året som jag längtar allra mest till. Många tror att jag är knäpp, på jobbet tycker de att det är helt omöjligt att vara hela dagen utan mat och dryck och dessutom längta efter den tiden men för mig är det verkligen den allra bästa tid på året.

Den underbara, heliga månaden Ramadan. Månaden till att rannsaka sig själv, ägna sig mer åt andlighet, känna ännu mer gemenskap med andra, sprida glädje och godhet, stärka sig själv, förbättra sig själv som människa. Ja, listan kan bli lång, lång. Ramadan innebär ju så mycket mer än bara fasta och det är viktigt att man ska komma ihåg att det är inte bara från mat och dryck vi ska avstå. Utan från att tala dåligt, ljuga, baktala, bråka och utföra dåliga handligar. Hela kroppen ska fasta, vart enda liten cell.

Jag vill passa på önska alla muslimer en välsingar Ramadan. Må den månad vara full av välsignelse, dyrkan, glädje och gemenskap. Må Allah acceptera allas fasta, allas handligar och belöna med det bästa! Amin

Även Baraka Obama passade på önska Ramadan Karim till USAs och världens muslimer.




torsdag 20 augusti 2009

Sommaren 2009


Sommaren börjar sakta med säkert att avta. För mig är det en period som jag väntar med stor efterlängtan men sedan passerar den så snabbt att man hinner inte ens reagera. Sommaren är definitivt min favorit årstid. Jag älskar sol, jag älskar värme, jag älskar de ljusa dagar vi får på sommaren. Tyvärr så har inte Sverige bjudit på en så mycket varm sommaren men några soldagar har vi i alla fall fått.



Så klart fick jag också lite semester under sommaren, Alhamdulillah. Något jag var verkligen överlycklig över. Vi inledde lite smått semester med en kort weekend resa till Riga. Jag älskar att göra spontan resor och det vad det blev. En helt spontan resa. Riga visade sig vara en väldigt mysig stad. När vi var där så kunde vi knappt känna att vi var i en av öststaterna utan staden ser ut som en vilken Europeisk stad som helst. Många vackra byggnader, många uteserveringar och fina parker mitt i stan. För mig blev det lite extra speciellt då jag kunde känna lite mer som hemma då det ligger nära Ryssland, en del varor är precis som i Ryssland och dessutom de flesta pratar ryska så det blev jag som fick agera som tolk.



Det enda nackdelen med Riga var att de inte är så vana vid muslimer och speciellt inte vid kvinnor med sjal. Eftersom både jag och min väninna som åkte med oss har sjal så kan vi verkligen inte påstå att vi fick vara obemärkta i staden. Väkterna i affären försökte följa efter oss lite försiktig för att ha lite koll på vad vi gjorde. En kille ville till och med ta kort på oss mitt på stan med argumenten att vi såg annorlunda ut. Det fick inte han göra. Känns lite konstigt att främmande människor ska ta kort på en bara för att man har sjal på huvudet. För mig var det dock lite lättare då så fort jag öppnade munnen och började prata en hel ren ryska så visade människor trots allt respekt. I och för sig så var det ingen som var otrevlig någonstans mot oss, det är bara att människor tittade lite.



Först trodde vi verkligen att vi var de enda muslimerna i stan och antagligen det inte fanns så många muslimer i Riga och definitivt inte kvinnor med sjal tills vi möta en ung tjej i gallerian med sjal på. Jag blev både glad och ledsen när jag såg henne. Glad för att det trots allt fanns muslimer i Riga men ledsen för att jag förstod att det inte kan vara så lätt för henne att ha sjal på. Det är nog betydligt svårare än för oss i Stockholm där människor är trots allt vana vid att se kvinnor i olika sorts sjalar och i Stockholm överhuvudtaget är blandat med olika nationaliteter i jämförelse med Riga.



Här kommer lite bilder från den vackra Riga:



Rigas svar på Burj Al Arab!



Även Dressman kan man hitta i Riga.



Rigas svar på Eiffeltornet.



Man skulle kunna tro att det är bara statyer men det är två levande killar som står där. Helt stila i ganska hög värme, direkt under solstrålar utan att ens blinka.



En mycket vacker ortodox kyrkan. Vi kunde utan några problem gå in och besöka kyrkan. Där inne fanns lika täckande kvinnor i sjalar (plikt för kvinnan täcka sitt huvud inne i kyrkan).

Roligaste var när en man blev utslängd från kyrkan för att han hade shorts på sig medan vi kunde vara där utan några problem.






Fortsättning på min sommar kommer i det nästa inlägget insha Allah. Svårt att få plats med allt i ett :)

torsdag 9 juli 2009

Heal the world, make it better place!!!

För några veckor sedan dog en av de mest kändaste personer, Michael Jackson. I tisdags ägde hans begravning rum. Människor kallar honom för kungen av pop och den absolut bästa genom tiderna underhållare någonsin. För mig var han dessutom en broder. Min bror i islam.

Jag vet att det har skrivits många rykten runt honom men jag tror att det som skrevs att han har konverterat till islam var nog sant. Han tillbringade mycket tid i Mellanöster och från början var han djupt troende man. Så klart är det bara Gud som vet vad som fanns i hans hjärta och vad han verkligen trodde på.

Jag håller med att hans musik var speciell och mycket bra. Det som jag tycker bäst med hans musik är att han skrev det med hjärta och många av hans sånger innehåller mycket vackert budskap. När han framförde sina låtar var det också direkt från hjärtat.

Jag har några favoriter som jag tycker innehåller så pass viktigt budskap, att vi bör lyssna till vad han sjunger om och ta till oss. Speciellt med tanke på det förra inlägget jag skrev.

Det ska inte spela roll om man är vit eller svart. Alla människor har lika värde. Vi måste börja bry oss om varandra mer, ta han om varandra för att ”we are the world”.

HEAL THE WORLD, MAKE IT BETTER PLACE!










Må Allah låta honom vila i fred i hans grav. Amin

tisdag 12 maj 2009

Slipp stressen hemma!

Att göra hemsysslor är jobbigt, tråkigt och framför allt stressande. Tänka på vad man ska laga till middag, städa och tvätta, hämta barn på dagis eller skolan och dessutom hjälpa de med deras läxa. Allt detta gör att vi känner oss stressade.

Därför har en del företag kommit med erbjudande för människor för att lösa deras i-lands problem. Nu förtiden man behöver inte gå och handla om man inte vill. Man får en färdig matkasse levererad hem och dessutom med några praktiska recept att bara följa efter. Så ingen ska behöva känna frustation över att så i en ICA kön eller ångest över att man vet inte vad man ska göra till middag. Har man inte tid till det så finns det de som levererar färdiglagad mat i lådor och man kan säkert hitta några ekologiska alternativ dessutom. Så praktiskt!

Städning och tvätt är en annan sak som orsakar stor stress i vår vardag men nu behöver man inte längre bekymra sig om det utan det finns de som kan komma hem till en, städa hela hemmet, tvätta ens kläder och dessutom stryka det som behövs och putsa ens fönster då och då. Så praktiskt!

Barn kräver rätt mycket av en. Man ska lämna de på dagis/skolan och hämta de därifrån, man ska mata de, leka med de och hjälpa de med alla deras läxor och dessutom ska man hinna köra de runt på deras olika aktiviteter. Hur ska det gå ihop när man är redan så stressad? Lösningen finns. Man anställer barnomsorgshjälp som gör allt det här åt en så man behöver inte alls ha några barnbekymmer. Så praktiskt!

Att det finns serviceföretag med olika diverse tjänster för att underlätta ens vardag låter å ena sidan ganska bra och praktiskt. Måste själv erkänna att det skulle faktiskt vara underbart skönt om någon kom och storstädade en gång i veckan.

Kanske är det någon som vill att man ska jobba så mycket som möjligt för att producera så mycket som möjligt och för att sedan konsumera så mycket som möjligt som kom på alla dessa “slippa stressen hemma” företag som ska underlätta ens liv i hemmet.


Däremot att någon tar hand om ens barn tycker jag är lite för galet. Barnen spenderar redan majoriteten av sin tid antingen på dagis eller i skolan där de blir uppfostrade av fröknar och lärare. Ska man då dessutom låta en främmande människa vara med de när de är väl hemma, ge mat till de, hjälpa de med ens läxor osv? Det tycker jag är lite för mycket. Jag tycker att som förälder bör man ha tid för sina barn. Tid att umgås med de, leka med de, engagera sig i deras liv. Följa med de på deras aktiviteter och uppleva tillsammans med de deras framgångar och trösta de när det går mindre bra. Föräldrarna är till för att finnas där för deras barn. Om man har inte tid att vara med sina barn att man låter främmande personer att ta hand om dem nästan 24/7 då kanske man bör överlägga att det är inte så passande för en att skaffa barn.

Barn är ingen prydnad eller sak som man bara skaffar sig. Det kommer stor ansvar med det. De behöver kärlek och trygghet och det är enbart föräldrarna som kan ge det. De ska inte behöva få det från främmande till de personer.

Så skaffar man barn så ska man räkna med att man kommer ha stressen hemma. Det går inte att slippa stressen hemma.

fredag 8 maj 2009

En ny familjemedlem

Vi har fått tillskott till vår familj vilket känns roligt för oss alla. Något som jag faktiskt för några veckor sedan trodde var omöjligt. Vår nya familjemedlem har blivit en liten undulat flicka som fick namnet Jennah.

Hon är bara 4 månader gammal, fast egentligen anses hon inte vara så jätteliten längre. Hon är otroligt söt och har gett redan nu mycket glädje till oss alla hemma. Speciellt blev det en stor överraskning för min son som inte kände till våra planer på att skaffa en undulat. När han såg lilla Jennah med först en förvånande blick men med glittrande av glädje ögon.

Anledning till att jag trodde att det skulle vara omöjligt nästa för oss att ha några djur är delvis att min man har allergi mot visa och delvis att han har många gånger protesterat. Men när vi fick erbjudande från min kompis att ta över deras undulat så blev det ett ja från min mans sida till mitt stora glädje.

Det är inte första gången jag har en undulat. Har haft några stycken förut när jag själv var ung (inte för att jag är speciellt gammal nu). Jag älskar verkligen dessa fåglar för att de är vackra men också otroligt roliga. Därför har jag faktiskt länge önskat att vi skulle skaffa oss en liten undulat.

Jennah är ett namn som hon har fått av oss. Från början tänkte vi faktiskt behålla hennes ursprungliga namn som var Fiffi men min väninna sa att hon har inte hunnit vänja sig vid sitt namn och därför om vi vill så kan vi byta. Min man först föreslog Baraka som betyder välsignelse men jag tyckte att det är lite för långt för oss att hela tiden säga det och för svårt för henne att lära sig. Då kom jag med förslaget Jennah som betyder från det arabiska Paradiset. När jag satt och tittade på hennes glada grön-gula färger så är det på något sätt paradisets färger jag såg och därför tänkte jag på Jennah. Både min son och min man tyckte om namnet så då blev hon vår lilla söta Jennah.

Undulater är egentligen flockfåglar och behöver sällskap men vi tänkte ha henne än så länge ensam med oss och istället att vi blir hennes sällskap. Mina planer är att försöka göra henne tam. Att göra en undulat tam är helt möjligt men krävs tid och tålamod och att man också använder rätta metoder för att för undulaten betyder det att han/hon ska kunna ha full tillit till människor runt omkring. Bäst är det så klart att man köper direkt en liten undulat då det är alltid lättast att vänja de när de är väldigt små.

Jennah är som sagt lite nu större undulat trots att hon är inte så gammal men trots hennes 4 månader så bör det funka ändå förhoppningsvis. Annars så får vi väl skaffa en kompis till henne så att hon inte känner sig ensam.



tisdag 7 april 2009

Min nya kärlek!

cykel

För första gången i mitt liv har jag köpt en cykel. Visserligen har jag ägt cyklar förut men det var mina förä ldrar som köpte dem. Nu var det ett köp som jag gjorde alldeles själv och jag längtar så mycket efter att få den. Tyvärr så var den en  beställnings cykel så det tar tid några dagar innan leveransen kommer.

Antal cyklar i Stockholm ökar hela tiden står i nästan alla tidningar. Det har blivit verkligen en stor trend att cykla i stan. Fler och fler gator får speciella cykelbanor. Bilister får hela tiden räkna med att det finns nu mer cyklar på vägarna och tyvärr, något som är mot reglerna, så får gående se upp för cyklister. Enligt reglerna så är det cyklister som ska visa hänsyn till de gående men tyvärr (som en gående person) så upplever jag det nästan tvärtom. Vet inte hur många gånger det har varit nära att en cyklist har kört på mig. De cyklar i sådan fart så att man som gående har ibland ingen chans.

Nu ska även jag då övergå från att vara den där gående person till den där cyklande person. Dock så kan jag lova att jag tänker verkligen inte vara en sådan hänsynslös cyklist som inte ser upp för gående.

Så nu längtar jag extra mycket att äntligen få prova på min nya kärlek. Tänk så lite egentligen behövs för att göra en människa glad. Dessutom är den också rosa-lila i färgen. Det i och för sig var en ren slump. Jag valde inte efter färgen men att det blev min favorit färg blev en extra bonus på köpet. Jag är ju en typisk rosa tjej.

Måste också säga att vad jag tror har jag inte sett så många muslimska tjejer cyklandes i stan. Undrar om jag kommer vara den enda. I och för sig så tror jag verkligen inte det. Det är väl mer att jag bor där det inte ens finns så många muslimer, så det är inte så konstigt att jag ser aldrig en cyklande muslim när jag knappt ser en gående.


onsdag 1 april 2009

Vårtecken?!


Äntligen har det blivit lite mer sol och framför allt varmare. Här i Stockholm är nästan all snö borta. Ja, jag längtar till våren, till solen och värmen. Till de dagarna då man kan skippa äntligen den tunga vinter jackan, då man kan sitta ute i solen och njuta av glass. Att bara se blommor tittar fram, knopparna på träden gör en glad. Att det har blivit ljusare för varje dag det går gör mig piggare och jag börjar orka mera.


Jag måste faktiskt medge att jag är en typisk sommarmänniska och när det är vinter och mörkt så vill jag helst sova igenom hela den perioden. Ungefär som björnar gör eller andra djur som sover igenom hela vintern. Skulle passa mig perfekt men så klart så är det ju inte möjligt för en människa. Fast trots det är omöjligt att på riktigt sova igenom hela vintern perioden så känns det som att jag ändå gör det både fysiskt och psykiskt. För att det är till våren jag vaknar till, piggnar till, får kraft och glädje. Det är verkligen inte lätt att leva i Sverige på vintern i alla fall. Därför har jag länge sagt att någon gång i livet så kommer jag absolut flytta mer söder ut. Helst någonstans runt Medelhavet.


Men nu får jag passa på att verkligen njuta av den minsta vårtecken man kan se ute, av varje solvärme man jag kan känna och jag verkligen hoppas, hoppas att snön är borta för säsongen.

fredag 27 mars 2009

Är du gravid?

 

yummymummy

Är du gravid? Den här frågan för jag höra ganska ofta nu för tiden och lika irriterad och ledsen blir man varje gång. Jag vet inte om det beror på att jag har mina pösiga kläder eller att jag har faktiskt gått upp. Kanske i bästa fall är det ett önsketänkande från människor att jag ska vänta ett barn eller till och med tecken från Gud att det är kanske dags.  

Hur som helst, oavsett vad det än beror på så är det lika irriterande varje gång. Det är ju inte så att det var igår jag började med mina pösiga kläder. Det har jag haft hur länge som helst. Jag använder inte tajta kläder och försöker dölja min kropp för att jag är muslim och använder slöjan och det är en del av slöjan. Det betyder ju inte att bara för att jag har en storlek större i klänningen så är det en gravid mage jag skulle vilja dölja under.

Fast mest tror jag tyvärr så beror det mer på grund av att jag har gått upp en del, något jag själv kallar för marriage syndrom. Är man gift så har man betydligt fler helt plötsligt myskvällar med varandra då man äter god mat och unnar sig andra goda saker. Laga mat tillsammans eller åt varandra blir helt plötslig en nöje och inte något man helst vill slippa undan för att det är ändå tråkigt att äta själv. Sedan lever man i trygghet att ens partner är nöjd med en oavsett hur man ser ut och slappnar av med dessa ständiga vikttankarna. Resultatet blir att kilona smyger sig ganska sakta men säkert uppåt utan att man ens hinner lägga märke till de. Ja, det här är marriage syndrom och jag tror att rätt många par som lever i förhållande har råkat ut för (om inte båda sådana tränings freak, håller alltid i gång och räknar vart enda kalori oavsett om de är singel eller par).

För min del är det ju inte enklare i och med att jag byte mitt ganska rörliga liv mot 8 timmars stillasittande jobb. Hur ska man ens orka göra något efter en helt dags arbete. Då vill ju man verkligen bara slänga sig ner i soffan, framför tv och bara inte tänka på något. Reslutat? Ja, det blir att man sitter rätt stillt på jobbet och sedan ganska stillt hemma.

Nu visserligen har jag själv tröttnat på den ständiga frosseri av godmat, sockerberoende och stillasittande liv och bestämde mig för att börja verkligen tänka på vad jag stoppar in i mig, tillåta endast goda saker under helgen och viktigaste av allt börja röra på mig, träna. Det har funkat nu i några veckor och hoppas att det kommer fortsätta att funka.

Men jag hoppas ju verkligen att människor slutar ständigt ställa en och samma fråga till mig, “Är du gravid?” eller åtminstone peka med en speciellt leende på mage och undra om det är något där inne. Jag lovar det är rätt tomt. Ja förutom då tarmarna och all mat jag har stoppat in i mig.

Ett tips för alla. Om ni inte ser en verkligen tydlig mage så fråga inte sådana frågor. Antingen kommer det synas för eller senare eller så nämner personen det själv. Det är faktiskt jobbigt och kan såra en person med en sådan ganska oskyldig fråga. Och tänk er om man skulle råka ställa en sådan fråga till en person som faktiskt vill och försöker få barn men av någon anledning inte blir gravid, hur sårande är inte det? 

pregnant-woman

        

fredag 6 mars 2009

Musik med betydelse

Musik har varit ganska stor del av mitt liv. Jag tycker om musik, all sorts musik. Kan vara allt från klassiskt såsom Tchajkovskij till mer poppiga och rockiga låtar. Men det är inte bara till instrument jag tycker om att lyssna utan mest till själva texten som på något sätt måste beröra mig, väcka minne, känna lycka eller tvärtom medlidande. Jag lyssnar ofta på sånger som inte ens innehåller några instrument alls, det är texten i sången som gör de så vackra.

I helgen hörde jag en artist som med hans sång berörde mig in i hjärtat. Så otroligt fint det var. Hans namn är Abdallah Rolle och sjunger otroligt fint men som sagt det är inte till hans röst man ska lyssna utan till det han faktiskt sjunger. Fast så klart har han en bra röst också.

Här är en av hans låtar som har också blivit en av mina favoriter. Jag rekommenderar verkligen.



Totalt antal besökare
Antal besökare denna månad
Antal besökare denna vecka
Antal besökare idag
Antal besökare online