söndag 30 mars 2008

Ibn Rushd hederspris 2008

Idag i moskén delades ut Ibn Rushds hederspris. Det delas ut varje år efter att människor har nominerat olika personer/organisationer/företag som gör något för muslimer och arbetar mot islamofobi. Förra året fick IKEA priset för introducering av sjalen för kvinnor i arbetskläder.


I år blev 11 personer/organisationer/företag nominerade. Varje av dem har gjort viktigt arbete och jag hoppas att de kommer att fortsätta så på samma sätt insha Allah.


Redan klockan 11 började Ibn Rushd med årlig årsstämma vilken skulle sluta klockan 15. Den var jag inte med på för att jag är varken med i Ibn Rushds styrelse eller i något annat förbund som får vara med under årsstämman. Däremot drog de ut på tiden så när allmänt folk började droppa in klockan 15 in i moskéns konferenssal så höll de fortfarande på att bestämma olika frågor som ska bestämma på sådan årsstämma. När väl mötet var över så blev det paus och sedan skulle andra delens program fortsätta.


Jag tyckte om det som en av nominerade sa senare under prisutdelningen om mötet. Hon är rektor för folkhögskola i Göteborg. En väldig rar svensk kvinna som från beskrivningen är mycket uppskattad av hennes elever vilket är väldigt viktigt. Hur som helst hon sa att hon ser inga skillnader mellan muslimer och svenskar (icke muslimer). Hon sa att hon har suttit med under hela mötet och sa ”vi tjafsar, ni tjafsar, vi alla är likadana”. Hon konstaterade att en muslimskt årsstämma är precis vilket årsstämma som helst.


Den andra delen av programmet började med av en artist från Senegal som har bott här i Sverige i 15 år. Han är både skådespelare och musiker. Han har gjort föreställningen ”Krokodilfiolen” där han berättar om sin uppväxt i Senegal och senare hur han kom hit till Sverige. Han visade ett par sketcher från sin föreställning vilka jag tyckte verkade vara ganska roliga men också gav känslan av att han inte har haft så lätt i sitt liv och gått igenom ganska mycket.


Den andra talaren blev förefattare till nyutgivna boken ”Vems islam”. Han pratade om vilka olika muslimska grupper det finns och hur muslimerna blir sedda av media och väst och hur muslimerna blir sedda av varandra. Det verkar vara ganska intressant bok och säkert nyttigt att läsa både för muslimer och icke muslimer.


Tillslut blev det dags för prisutdelningen. Något som de flesta hade väntat på. Som jag redan skrev så var det 11 nominerade, tyvärr så kommer jag inte ihåg alla men bland dem var det Fredrik Reinfeldt för hans jobb i samband med karikatyrer av profeten Mohammed (saw), City Dental för deras reklam, Utbildningsradio för deras projekt ”Muslimer i Europa”, Salih Tufekcioglu för hans arbete med bland annat Hikmainstitutet, Abdelkader Habib och (en kvinna, kommer inte ihåg hennes namn) för arbete i folkskola i Kista och sist men verkligen inte minst Mohammed Knut Bernström för hans översättning av Koranen som säljs under namnet ”Koranens Budskap”.


Detta är alla personer som jag kan komma på nu fast måste nog säga att jag har glömt några stycken också. Hur som helst så kan jag säga att de flesta hoppades på att just Mohammed Knut Bernström får det priset och så klart även jag. Alla gör viktigt arbete men det arbete han har gjort betyder mycket för både muslimer och icke muslimer. Han gjorde en modern tolkning av Koranen, boken som är skriven på arabiska och är inte så lätt att tolka/översätta. Arabiska språket är väldigt svårt och Koranens arabiska är ännu svårare. Innan fanns det ganska dåliga översättningar som både var inte korrekta och med svår svenska att förstå. Dessutom saknade de alla något som ”Koranens budskap” har och det är noter som ger mycket förklaring både av ord och även berättelser bakom olika verser. Det är väldigt viktigt att veta när och varför olika verser blev uppenbarade för att förstå deras betydelse och mening. Det försökte Mohammed Knut Bernström göra med sina noter i Koranen vilket jag tycker att han har lyckats göra väldigt bra. Så det är inte så konstigt att av alla dessa 11 nomineringar så hoppades jag på att just han skulle få priset.


I slutet av presentationer av alla nomineringar så var det dags att äntligen berätta vem som har fått hederspriset. Det bestämde väldigt kompetent jury som bestod av både muslimer och icke muslimer. Till stor ära och glädje så gick priset till Mohammed Knut Bernström. Tyvärr så kunde han inte komma personligen för att hämta priset så vi fick se honom genom webbkamera från hans hem i Marocko. Det förvånar mig inte att han inte kunde komma för att trots allt han är 89 år Mash Allah och det ålder är inte så lätt att flyga fram och tillbaka.


Under sitt liv så var Mohammed Knut Bernström diplomat i flera länder och det sista hans arbete blev som ambassadör i Rabat (Marocko) 1976-1983. Han tyckte väldigt mycket om Marocko och även där kom han i kontakt med islam och muslimer så när han pensionerade sig 1983 så stannade han kvar i Marocko och bosatta sig i en mindre stad vid Atlantkusten. 1986 konverterade han till islam och efter några år påbörjade han översättningen av Koranen. 1998 kom första upplagan av Koranens Budskap. Nu håller han på att översätta Sahih Muslim som är samling av hadither (profetens (saw) traditioner).


Jag måste säga att Må Allah belöna för hans arbete och det han har gjort för oss, svenska muslimer. Jag har både inbunden Koranens Budskap och i pocket format. Tack vare den översättningen har det hjälpt mig att lära sig om islam och älska islam som jag gör idag. Jag hoppas verkligen att han hinner översätta Profetens (saw) traditioner – Sahih Muslim och även det boken ska då prydligt stå på min bokhylla och även så klart användas flitigt precis som jag använder Koranens Budskap.


Jag rekommendera er alla som vill läsa Koranen på svenska att välja Koranens Budskap. Det är den bästa översättningen och ger mycket lärdom.


Till Mohammed Knut Bernström vill jag säga ett stort grattis och tacka honom för hans arbete. Baraka Alla fik. (Må Gud välsigna dig)

tisdag 25 mars 2008

SUM Konferens 2008 är slut

Igår var det sista dag för konferensen. Det var både sorgligt och också glädje. Sorgen för att jag var ledsen att det var över, att dessa dagar gick så fort men glad över en lyckad konferens, glad över att vi gjorde ett bra jobb och lyckades med nästan allt vi har planerat.


Konferensen började i fredags. Ungdomarna kom från hela Sverige och inte bara Sverige utan också Norge och Danmark. Det var roligt att se så många ungdomar och att så många kom. Jag tror att det var ca 1000 personer om inte mera. Ibland blev vi oroliga hur alla skulle få plats men Alhamdulillah, alla som ville fick plats.


Till konferensen kom många kunniga föreläsare. Jag hann inte lyssna på alla men jag är säker på att alla var mycket bra. I alla fall det jag hörde var mycket bra och gav mycket lärdom. Teman var Tawhid, läran om Guds enhet. Föreläsarna pratade om tron på Gud, vem är Gud och även Guds profeter. På kvällen hade vi underhållning med uppträdande. Det var bra avslut av en dag.


Jag själv var ansvarig över informationen vilket var inte så lätt även om en del tycker att det är ganska lätt jobb. Det svåraste är att få nödvändig information i tid, berätta all information till andra och så klart kunna informera deltagarna med rätt information och kunna ge den service de förtjänar. Dessutom så hade vi hand om bagage rummet. Gång på gång fick vi öppna rummet så att deltagarna kunde lämna och hämta sitt bagage. Personligen känns det som att vi lyckades med vårt jobb ganska bra men sedan är det så klart svårt att säga vad själva deltagarna tyckte.


Dessa fyra dagar var roliga, mycket givande och jag saknar redan konferensen och längtar till nästa år. Jag hoppas verkligen att även deltagarna kände så för att vi alla som har jobbat med och under konferensen, gjorde det för deras skull, för att deltagarna skulle uppskatta det, ha roligt där och lära sig massor.


Det enda tråkiga för min del var att veckan innan konferensen jag blev sjuk och hela veckan försökte jag kurera mig för att bli frisk vilket jag lyckades inte helt och hållet. Min feber gick ner men jag var fortfarande snuvig och redan under första konferensdag så tappade jag rösten så jag pratade med väldigt rolig röst. Fast Alhamdulillah jag blev inte värre under konferensen utan nu känner jag mig faktiskt bättre. Röste sakta, sakta men kommer tillbaka till mig. Hoppas att det är snart tillbaka för att det är dags att återgå till vardagsliv och jobbet.

söndag 16 mars 2008

SUM konferens 2008

Nu är det mindre än en vecka kvar till den årliga SUM – konferensen. Som vanligt sker det under påskhelgen (21-24 mars) i Åsö gymnasium i Stockholm. Jag kan inte vänta till de dagarna. Var med förra året och jag älskade det. Jag älskade att vara bland muslimer, att få kunskap från många duktiga föreläsarna och bara ha roligt.


Konferensen är främst för ungdomarna där många ungdomarfrågor tas upp. Även om jag är redan 25 år så anses jag tillhöra fortfarande ungdom, tack och lov J. I år kommer det att handla om ”det tidlösa budskapen Tawhid”. Tawhid är det arabiska ordet för Gudsenhet, att Gud är en. Det ska komma föreläsare från både Sverige och utlandet. Det kommer vara olika workshops och olika ungdomsorganisationer ska också komma, bl a Lugna Gatan. På kvällen kommer vara underhållning med musik och stand up comedy.


Ja, det låter som en helt perfekt påskhelg för min del. Vi muslimer firar inte påsk för att vi inte tror på att Jesus har blivit korsfäst därför passar det så bra att göra något annat medan alla firar påsk och man är överhuvudtaget är ledig från jobbet/skolan. För mig är det helt perfekt. Jag jobbar ganska mycket så jag hinner inte vare sig gå till moské så ofta som jag skulle vilja eller gå på olika föreläsningar. Därför ser jag verkligen fram emot konferensen för att då är jag ledig. Dessutom känns det som om man reser bort under dessa dagar fast det sker i Stockholm. Vet inte varför det känns så men det är verkligen miljöombyte för mig.


Om det är något som är intresserad av konferensen så kan ni gå in på http://www.sum-konferens.se/ och läsa mer. Där kan man också registrera sig för konferensen om man nu vill komma. Den är öppen för alla så man behöver absolut inte vara muslim för att vara med, det räcker med att man har intresse av islam och vill lära sig mera. Då har man chans att göra det där.

fredag 14 mars 2008

Sjukdomens onda cirkel

Jag allmänt tycker väldigt mycket om Sverige fast det har tagit några år för mig att vänja sig vid livet här. Det finns mycket som är positivt med Sverige men tyvärr kan man inte blunda bort för det negativa speciellt när det börjar beröra en själv.


En av sakerna som är negativt i mina ögon är att man oftast har inte råd med att vara sjuk och man har inte råd att vara hemma med sjuka barn. Det har jag märkt av på sista tiden. På sonens dagis är det fullt med hostande och snorande barn. Föräldrarna oftast har inte möjlighet att sitta hemma med dem, antingen på grund av ekonomiska orsaken eller också att det är svårt att vara ifrån jobbet för dem. Jag kommer ihåg när jag en gång i tiden jobbade på dagis så berättade personalen för mig att föräldrarna gör väldigt vanligt så att de stoppar in lite Alvedon i barnet och sedan tar de till dagis. Oftast i sådana fall får fröknarna ändå ringa in föräldrarna då barnet har fått hög feber igen under dagen men då har antagligen dessa barn redan hunnit smitta av sig andra.


Policyn på de flesta dagisar är väl att om barnet har inget feber och är allmänt i ok tillstånd så är det ok att lämna det på dagis. Fast även dessa barn kan smitta andra barn. Min son har varit den som inte är sjuk så ofta men den här vintern har han åkt på det ena och andra. På 2 månader har han haft två omgångar med penicillin. Stakaren hinner knappt bli frisk, så är han sjuk igen vilket är ju inte så konstigt med tanke på allt som finns på dagis. Dessutom så lider inte han enbart av det utan nu har det påverkat oss också, även vi, både jag och min man, har varit ett antal gånger sjuka och även vi har fått äta penicillin.


Jag förstår föräldrarna att det är så att de inte har så mycket möjlighet att stanna hemma med sina barn i flera dagar. Även om det finns VAB dagar så dras ju ändå av liten del av lönen och sedan att det finns människor som fuskar med VAB dagar gör inte saken lättare. Sedan om man blir sjuk själv då dras av hela lönen första dagen. Jag förstår att man måste ha ett sådant system för att förr i tiden så har människor missbrukat det mycket. Tyvärr så missgynnar ett sådant system låginkomsttagarna och ensamstående föräldrar. Jag vet själv att jag har många gånger gått till jobbet med feber och bara stoppat i mig ett par Alvedon, bara för att jag inte ville sjukskriva mig och kände att vi inte hade riktigt råd med avdrag på lönen.


Egentligen så borde det inte vara så. Man ska kunna vara hemma både om man är själv sjuk eller ens barn är sjuka. Man ska inte behöva känna den ekonomiska pressen eller pressen från jobbet att man måste gå till jobbet. Håller man på så för länge så kan det sluta ganska illa tillslut. Det är aldrig bra att aldrig få möjlighet att bli riktigt frisk, aldrig möjlighet att vila ut sig, få tillbaka krafter. När det gäller barn så spelar det egentligen inte så stor roll om barnet blir riktigt frisk eller inte för att det åker på baciller igen. I så fall så borde alla föräldrar tänka på att stanna hemma med sina barn så fort de är sjuka och hålla ut tills de blir friska men som sagt tyvärr har inte alla möjlighet till det.


Jag vill inte klandra för mycket på Sverige eller på föräldrarna för att även jag har känt mig ibland tvungen att skicka sonen till dagis fast han inte var 100. Även om jag vet att det inte är bra att gå sjuk till jobbet så har jag gjort det och även jag kan ju smitta andra. Men så blir det när man känner sig mer eller mindre tvungen. Någonstans är det väl brist i systemet. Jag kan inte säga vart för att det ändå är bra att vi får här i Sverige ersättning när vi är sjuka. Jag hoppas att det kommer en dag då alla kommer känna att det är ok att stanna hemma oavsett orsaken och jag hoppas att människor (de som gör det) slutar utnyttja systemet på olika sätt så att det blir verkligen förbättring i det svenska systemet.

måndag 10 mars 2008

Nej till moské i Skärholmen

På Citys hemsida kan man rösta om man är för eller emot moskébygge i Skärholmen i samband med artikeln de skrev förra veckan. 76 % har röstat NEJ, att de inte vill ha någon moské i Skärholmen.


Det första tanken som kommer upp i mitt huvud är varför egentligen så många människor är emot. Vad är det de är rädda förr? Varför vill inte människor ha moské i en förort där det bor många muslimer?


Jag antar att människor är rädda att muslimer ska komma och ta över det svenska samhället. Att helt plötsligt ska det vara moskéer över allt och att det blir muslimer över allt eller ännu mer muslimer än det är idag. De är kanske rädda att moskéer är det första steget och kanske tänker att om vi tillåter det, vad kommer efter det. Människor är ständigt rädda för det okända. Kanske många är rädda för att det inte är bönen som kommer praktiseras där utan muslimer kanske kommer planera framtida attentat.


Sanningen är ju att människor som bor i Skärholmen vill faktiskt bara ha en stor nog plats som de kan gå och be i. Där de kan träffa varandra och umgås med varandra. Muslimerna i Skärholmen vill så gärna slippa trängas i den lilla lokalen eller åka långt in till stan för att be i en moské. Vad kan vara så fel med allt det här? Runt om i Stockholm (och inte bara Stockholm, även Sverige) har vi kyrkor. Olika sorts kyrkor som tillhör olika samfund men för det mesta det vanliga svenska kyrkan. Skulle omröstningen handla om kyrkan så tror jag att ingen skulle protestera så mycket. Bara där jag bor är det kanske 5 eller 6 kyrkor som man kan gå till. Varje söndag är det gudstjänst i dem. En moské är precis som en kyrka. En plats där man vill utöva sin religion. En plats där man vill be, känna sig lugn och harmoniskt och träffa andra människor. Precis det samma man gör i en kyrka fast kanske själva bönen sker på lite annorlunda sätt.


Sverige är ett kristet land och det är naturligt att det finns kyrkor här och där men vi kan ju inte ta bort faktum att det bor rätt många muslimer här också och även muslimerna vill ha möjlighet att praktisera sin religion, ha en plats att gå till. Jag tycker inte att det är något som borde vara så upprörande eller konstigt att man bygger en moské någonstans i Stockholm. Dessutom har jag en känsla av att många av dem som röstade bor inte ens i Skärholmen och skulle säkert inte ens märka av om det fanns en moské där eller inte. Så varför vara emot något som man kanske inte berörs så mycket av medan det kanske betyder mycket för andra. Varför försvåra för andra? Varför inte bara visa lite ödmjukhet mot andra? Varför inte ge andra möjlighet att praktisera sin religion? Vi har ju faktiskt här i Sverige ett lag där det är fritt för alla att utöva sin religion, vi har religionsfrihet. Det är något jag är mycket glad över och tacksam över. Därför blir jag så förvånad att människor ändå reagerar på det sättet.


Sedan så klart får jag ju inte glömma att det är säkert inte så att hela Stockholm gick in på Citys hemsida och röstade. Det är kanske en liten minoritetsgrupp och kanske inte representerar Stockholmarnas åsikt i det ämne. Jag får väl hoppas på det och hoppas att människorna i Skärholmen kommer få sin moské tillslut, insha Allah.

lördag 1 mars 2008

Självmordsbombare på gatan

Det var här om dagen jag gick ute. Helt i mina tankar och funderingar om jag ska köpa något hem med mig. Förbi mig gick ett gäng killar. De pratade glatt och det verkade inget speciellt med dem. Helt plötsligt hör jag att någon säger högt ”Höredu!!! Du ser ut som självmordsbombare, nu för du ge dig!!!”


I den sekunden frös jag till. Stannade upp tittade upp och såg att det var en av de där killarna som sa det. Nästa tanke blev till vem var det riktad. Jag tittade omkring mig och såg att de tittade på en man som gick en liten bit bort från mig.


Mannen som var också helt i sina tankar och upptagen med sitt, flinade lite till åt deras kommentar och gick vidare. Mannen såg verkligen inte ut som en självmordsbombare i mina ögon. Han var ganska lång, kraftig byggd och visst hade han lite skägg men han såg ju svenskt ut!!! Skulle han ha på något sätt arabiskt utseende så skulle jag nog förstå men en svensk man (visserligen med lite mörkare hår) men tydliga svenska drag.


I de där några sekunder som jag växlade blicken mellan mannen och killen i chocken att överhuvudtaget höra något sådant på gatan fick det mig dessutom att tänka att det var nog ingen annan som stannade till. Det var ingen annan som reagerade på vad de sa. Ingen annan som brydde sig om det. Inte ens själva mannen blev bestört av deras kommentar. Han bara skrattade och gick vidare och fortsatte vara upptagen med sitt.


Jag undrar i vilken värld lever vi egentligen, vilket samhälle. Killarna som egentligen var inte så speciellt unga, kanske mellan 20-30 årsålder, borde väl veta att man säger inte något dylikt på gatan till en främmande person. Ja, inte tills varandra tycker jag. I mina öron låter det väldigt kränkande men vem vet, jag kanske överreagerar. Kanske så är det normalt och det är jag som överkänsligt.


Hur som helst en chock fick och den meningen ekar fortfarande i mina ögon. Jag önskar att människor skulle vara mer snällare mot varande, visa mer hänsyn till varandra, vara mer toleranta. Tänka efter två gånger innan man säger något. Vart tog vägen viktig lärdom ”att behandla din nästa såsom du vill bli behandlad”.

Konvertitgrupp för systrar

En gång i månaden på söndagar har vi speciell träff för konvertiter (kvinnliga)

Tid: 12-14

Under träffarna finns det stor chans till diskussion i olika frågor, hjälp med de praktiska delar när det gäller islam och lära sig grunden i islam. Även olika andra aktiviteter arrangeras.

Även icke muslimer som är intresserade av islam är välkomna till träffarna.

För mer information går det att skicka e-mail till yasse467@hotmail.com

Totalt antal besökare
Antal besökare denna månad
Antal besökare denna vecka
Antal besökare idag
Antal besökare online