måndag 29 december 2008

GAZA BRINNER,GAZA GRÅTER - Världen... ???


Jag tänkte försöka uppdatera bloggen med lite bilder och andra roliga saker men just nu känns det så obetydligt och oviktigt med tanke på vad som händer mina syskon i Palestina. Något som jag inte kan blunda för, något jag inte kan bara låta det passera oberörd och jag hoppas att där ute är det fler än jag som reagerar över det som händer. Jag hoppas att det är fler än jag som vaknar till och ser vad som händer. Mest hoppas jag att världens ledare ser det. De som har den största makten, möjligheten att kunna verkligen påverka och sätta stop.




Jag förstår inte hur världen kan bara tillåta att Israel går och sönderbombar (inte för första gången) ett område så mycket. Så mycket människor under så kort tid dör. Människor har inte mat, vatten eller el, människor har inte tillgång till medicin eller en normal sjukvård. Oskyldiga, fattiga människor lider för att politiken spelar spel. Mammor förlorar sina barn, kvinnor förlorar sina män och pappor, män förlorar sina fruar och mammor osv bara för att Israel ska ”överraska” som dens utrikesminister uttryckte det.



Jag kommer nog aldrig kunna förstå hur är det möjligt att det ska vara ”tillåtet” att döda oskyldiga människor (oavsett vem det nu än gör det), oskyldiga barn, kvinnor, gamla och andra. Vem har gett människan den här makten att ta en annans människa liv?



Jag tänker oftast på det som Gud lär oss människor och säger i Koranen:


Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden. (5:32)



Versen innan (5:31) handlar om när Kain dödar sin egen bror som är oskyldig och har inte gjort något och på det sättet blir första människan på jorden som dödar en annan oskyldig människa på jorden.



Så Gud säger att vi inte får döda oskyldiga och om vi nu måste kriga så är det enbart man mot man (arme mot arme) bort från oskyldiga människor och man får inte ens skada djur eller växter i krig men jag tror att människor har glömt bort det för länge sedan tyvärr. Det gör mig mycket ledsen. Jag är överhuvudtaget är emot krig och önskar faktiskt fred på jorden hur än patetiskt det låter.



Jag önskar faktiskt att människor ska kunna leva sida vid sida av varandra, hjälpa varandra, tycka om varandra och inte begära att ha mer makt än den andra, mer tillgångar, mer rikedomar. Att människor ska vara nöjda med det de har.



Alhamdulillah, Tack Gud att jag bor i Sverige, i det lugna trygga Sverige. Där mitt barn sitter i lugn och ro hemma och när jag kommer att lägga honom inatt så kommer han sova gott. Min son behöver inte oroa sig över att kanske en bomb ramlar över deras hus, att han kanske aldrig vaknar upp igen eller att kanske hans föräldrar dör medan han sover. Han behöver inte höra saker och ting sprängas här och där (ja, förutom på nyårsafton när han hör fyrverkerier). Min son kan sova tryggt, Alhamdulillah och jag behöver inte ägna mig hela natten åt att trösta mitt gråtande barn. Det här är vår verklighet medan Palestinas barn, Palestinas mödrar har precis den motsatta verkligheten. De har precis det jag slipper, det jag tackar Gud för att jag inte har.



Jag hoppas att en dag och förhoppningsvis så snart som möjligt världen vaknar till och faktiskt gör något åt saken och faktiskt en fred mellan Israel och Palestina kommer uppstå permanent där människor (palestinier och judar) kommer att kunna leva sida vid sida i fred.


Man kan stödja Gaza genom att skänka pengar till t ex Islamic Relief, Rädda Barnen. Det finns ju så klart andra behövande barn i världen (de får man ju inte glömma) så man kan både skänka pengar, ge gåvor och bli fadder genom sådana organisationer såsom SOS-Barnbyar, ActionAid och Unicef.

Jag tror att våra barn klarar sig utan presenter för tusentals kronor medan barn i andra delar av världen behöver bara några kronor från oss.



Om ni ger så att andra ser det är det gott och väl; men om ni hjälper de fattiga i tysthet är det bättre för er - med detta kan ni nämligen få göra bot för några av era dåliga handlingar. Gud är väl underrättad om allt vad ni gör. (2:271)




December månad

Snart är december slut men inte bara december månad utan också året 2008. Jag själv har inte hunnit blogga så mycket trots att en del har varit under december månad. Fast det är just det att det har varit nästan för mycket så att jag inte har hunnit skriva på bloggen.

För mig finns det både för- och nackdelar mer december. Nackdelarna är väl som kanske nästan varje ekonom har och det är att när alla andra är lediga och njuter, kanske till och med har möjlighet att resa bort så måste jag sitta med mina kollegor alla mellandagar och avsluta året. Dessutom är hela december överhuvudtaget den tuffaste månaden på året. Samtidigt som man måste göra bokslut och stänga det ekonomiska året så måste man också börja med budget arbete inför nästa år. Hur man hinner med alla saker det är ett under.

Måste säga att det verkligen var tomt i kollektivtrafiken idag kl 7-8 på morgonen när jag var på väg till jobbet. Man märker att det är en tid då inte många arbetar men själv måste man. Tack och lov så gjorde vi de mesta innan jul så nu är det bara röja undan det sista och så är det klart. Sedan kan man se fram emot en till vecka av ledighet.

De fördelarna som jag personligen har är att jag behöver inte springa runt på stan bland alla andra lika galna människor för att hitta rätt på alla julklappar. Eftersom vi muslimer inte firar jul (och det är inte för att vi inte tror på profeten Jesus för att vi verkligen gör det utan att vi bara inte firar någons födelse alls) så innebär hela julledigheten för oss att bara vara ledig och inte göra någonting. Så det är verkligen underbart att slippa julstressen, ångesten över alla icke inhandlade julklappar, julmaten som ska inhandlas och lagas osv. Ja, sånt slipper jag i alla fall och när jag var väl i stan så njöt av all belysning, vackra skyltfönstrerna och olika julmarknader istället för att svettas och trängas i överfulla butiker. Måste säga att mellandagsreorna är något jag också försöker undvika för att då är det nästan ännu mer galet inne i stan. Det brukar ändå finnas sedan ännu mer rea i januari och då lugnar det ner dessutom så passar bra om man nu ska shoppa.

Hoppas att alla ni som är muslimer har haft det bra under Eid al-Adha (som var den 8 december), ni som är kristna har haft det bra under julen och ni som kanske firar Hanukka har också haft det bra.

God fortsättning på er alla.

Det muslimska nyåret har redan varit så Gott Nytt år på er,
och den andra har sina dagar räknade nu.

onsdag 12 november 2008

Utmaning

Jag har fått en utmaning från Amana:


Ja, nu kom den här utmaningen till mig och jag då tänkte att för en gång skull kanske är det roligt att anta utmaningen.


Reglerna är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg


Mina svar:


1. Är stor choklad och godis älskare.


2. Klarar egentligen inte leva i Sverige under vintertid då jag påverkas väldigt mycket av vädret och mörkret. Så egentligen borde jag bo där det är ständigt varmt och soligt och ljust. Jag är en 100% solmänniska (trots att jag är född på vinter).


3. Har alltid älskat djur och när jag var liten så var jag väldig hopplös för mina föräldrar då jag kunde ta med mig vad som helst hem. Kom ibland med kattungar hem och en gång resulterade det att jag fick någon sjukdom från katten. Det jag gjorde är att jag tog de från tanterna som stod med de i tunnelbana gångerna.


En gång gick jag in i djuraffären för att titta på djur och då kom en kille som ville bli av med sin hamster. Jag fick den av honom, så jag stoppade den i väskan och gick sedan till skolan (jag var på väg till skolan från början). Jag hade hamstern hela dagen i skolan och han bet sönder mina saker. När jag kom hem så fick han en ordentlig bur och lite senare en till kompis att leka med.


Där jag bodde så hade vi många ute katter som ibland fångade fåglar, oftast duvor och om de klarade sig någorlunda med lite skador så tog jag dessa duvor hem, tog hand om de och sedan släppte ut.


Trots min stora kärlek till djur så har vi inga djur hemma idag.


4. Jag älskar att simma och speciellt vara i havsvatten. Kommer jag in så är det svårt att få mig ut J När jag var liten så lekte jag alltid att jag var en delfin i vattnet och har fortfarande som dröm att simma med delfiner.


5. Jag är en människa som förlåter andra ganska lätt. Klarar inte vara arg på andra länge och hämnas inte. Däremot kan jag ta avstånd från en person om den sårar mig väldigt mycket men innerst inne så slutar jag vara arg på personen ganska fort.


6. Står helst helt utanför köket. Tycker inte så mycket om att laga mat (bara ibland när jag får ryck men då endast för min familj) och speciellt inte när det gäller att laga mat för andra personer än min familj. Tycker om när det är städat hemma och fint. Jag tillåter ingen att tvätta mina egna kläder. Litar inte på någon när det gäller tvätten.


7. Om jag hade mycket pengar så skulle jag spendera mycket på välgörenhet och resor. Jag älskar att resa och upptäcka världen. Jag sätter värde på allt och därför har svart att ens föreställa mig att spendera t ex 10 000 kr på väska, kläder eller något annat som jag vet att jag kan få lika bra men billigare.



Jag utmanar:

Sascha


Rita


Tahira


Linn


Iris

fredag 7 november 2008

Att skaka eller inte skaka...


Nu under några dagar funderade jag om jag verkligen ska lägga mig in i debatten eller låta det vara. Men tillslut kändes det som om jag inte kan hålla tyst. Jag förstår verkligen inte den uppståndelsen över Halal – tv och att två av tre tjejerna inte skakade hand.


Ok, att man kommenterar det men att hålla på och diskutera, bråka osv i en vecka känns nu lite för mycket. Att en del människor i Sverige har brist på tolerans förvånar mig och gör mig ledsen. Vem bryr sig om hur man hälsar? Skulle det gälla t ex munkar eller självaste Dalai Lama så skulle ingen säga ett ord men nu är det muslimerna som det gäller och då måste man ”passa” på att säga allt man tycker om islam. För att oftast i alla dessa debatter som nu finns bland annat på SVT , SvD , Expressen och olika sorts bloggar, så handlar det inte längre om enbart handskakningen utan också andra saker inom islam.


Jag såg programmet ”Debatt” igår i SVT och blev förvånad hur självaste programledare byter ämne från en sak till en annan. Programmet skulle handla om handskakningen men tillslut börjar programledaren fråga en man om hans dotter får delta i simundervisningen eller inte och sedan ta in ett uttalande av Cherin som ägde rum för några år sedan och har inget med handskakningen att göra och verkligen orelevant för ämnet. Det bara visar att man tar tillfälle i jakt att ta upp allt som har med islam att göra.


För att nu kommentera själva händelsen så tycker jag att först och främst har Carl Hamilton handlat väldigt pinsamt. Visst kan man bli förvånad över att en person inte vill hälsa på en som man vill själv göra det men det betyder inte att man nu ska säga att personen får åka till Iran, bo i en jordhålla och efter allt detta tvinga på sig och hälsa på det sättet man nu vill. Detta är inte en korrekt beteende från en vuxen man. Själv så försöker då Hamilton nu efter allt, att bortförklara hans beteende genom att säga att det var ett ”gräll” och han var arg och då (som vi alla människor borde veta) har man tendens att säga vad som helst. Själv tycker jag inte att det ursäktar honom, då i officiella sammanhang, även om man är arg, borde man behärska sig och om nu man har ”råkat” säga det man inte bör säga, finns det alltid en möjlighet att be om förlåtelse.


Jag skulle få mycket större respekt för Hamilton om han bara kunde säga ”förlåt, jag tappade fattningen och sa en del saker som jag inte borde ha sagt” istället för alla bortförklaringar som han har kommit med. Dessutom sa han själv i slutet av programmet Halat-tv att han har skrivit böcker om muslimer. Ja, i så fall borde han väl veta bättre att troende (praktiserande) muslimer inte skakar hand och egentligen inte bli så upprörd över det hela.


Annars om man nu bortser från den här hela konflikten så tycker jag att SVT har från början skött det helt fel. Om två tjejer nu väljer att inte skaka hand med män så är det också något SVT informerade om i förväg. Därför borde ansvariga för programmet och tv-teamet informera i förväg de personer tjejerna ska intervjua att två av dem inte skakar hand utan hälsar på ett annat sätt. Det gör att först och främst de som ska bli intervjuade är redan förberedda på det och också att inga pinsamma eller konstiga situationer uppstår. Det tycker jag är en professionell tillväga sätt i sådana situationer. Det skulle gynna både tjejerna och även personerna som nu skulle bli intervjuade.


Allmänt om man nu ska skaka hand med en person här i Sverige eller inte så tycker jag att det är upp till var och en. Visst är det svensk seder att man gör det, speciellt vid officiella situationer, möten, läkarebesök osv, men samtidigt finns det absolut ingen plikt att man måste göra det. Visa personer undviker att ta i hand för att de har bacillskräck, är sjuka och vill inte smitta och alla andra möjliga anledningar. Vi lever i dagsläge i en värld som är mångkulturell, vi lever på 2000-talet då vi borde ha redan lärt oss att kunna respektera varandra och ha mer öppen sinne. Därför borde vi ha mer förståelse att inte alla vill hälsa på det traditionella ”svenska” sättet.


Det pratas mycket om att ”ta seden ditt du kommer”. Absolut ska man göra det men vi ska också ha frihet att ge varandra utrymmen att inte göra det. Att inte följa alla ens traditioner. Åker jag till Frankrike så ska jag inte behöva kindpussas, äta sniglar och dricka vin till maten bara för att det anses franskt och är mer eller mindre sed i Frankrike. Jag ska inte behöva äta hundar och katter i Asien eller gnugga näsan med en främling i ett land där man gör det.


Även om jag flyttar, vi säger till ett annat land, så ska jag kunna fortsätta fira jul, midsommar, äta sill och ha andra svenska traditioner som kan vara viktiga för mig. Jag har inte enorm erfarenhet av muslimska länder då jag inte har varit i alla dessa länder dock vet jag hur det är i Marocko som räknas som ett muslimskt land. Där har judarna bott i årtal. De har byggt upp sina egna samhällen, det finns städer som är mer ”judiska” än muslimska. De följer sina traditioner, firar sina högtider, de har synagogor och på samma sätt så är det för kristna i Marocko. I Rabat, huvudstaden, finns det ett stort och vacker kyrka mitt i centrum och om jag mins rätt så finns det mer kyrkor i Rabat men också andra marockanska städer. En del icke marockaner bor i Marocko och ingen tvingar de att följa marockanska traditioner bara för att de bor där. Tvärtom på många ställen försöker man skapa en miljö som kan vara trivsamt för västerlänningar.




Det jag vill säga är att man inte behöver ta seden ditt man kommer i hundra procent och man ska kunna fortsätta ha sina traditioner även om man inte är i sitt eget hemland så länge det inte stör andra eller är helt mot lagen. Här i Sverige finns det ingen lag på att man måste hälsa på andra människor genom att skaka hand med en annan. Visa faktiskt kramas och pussas här.


Personligen så skakar jag hand när nöden kräver det. Jag gör det mer eller mindre för att jag först och främst inte orkar ta den långa förklaringen varför jag inte vill skaka hand och kanske en eventuell konflikt. Därför känns det lättare att bara skaka hand men jag tycker att de som inte vill skaka hand ska ha den friheten att inte göra det oavsett vilken anledning man har.

tisdag 4 november 2008

USA's stora dag


Who will be USA's next president?

Idag är den dagen med stort D. Den är historiskt och hela världen följer med spänning. Den dagen kan avgöra mycket, betyda mycket för världens vidare utveckling. USA väljer president idag. Beroende på hur folk i USA röstar, avgörs inte bara deras framtid utan hela världens framtid.


Jag tror att de flesta kan hålla med att Bush inte har varit så bra som president och är nog ganska impopulär både hos mig och andra människor. Jag själv förstod aldrig hur kan överhuvudtaget kunde väljas för det andra perioden och därför hoppas jag verkligen att idag kommer amerikaner rösta ”rätt”.


Så klart så håller jag på Barak Obama utan ens ha tvekat en enda sekund. För skoj skull gjorde jag förut en test som finns på Aftonbladets hemsida, vem man står närmast och det blev Barak Obama. Förutom att jag tycker att han är mer lämplig som president för USA på grund av hans politiska tankar så är det också underbart att en mörkhyad man har stor chans att bli president i ett västerländskt land. Det är dags att det händer nu under 2000-talet, något som skulle vara mer självklart och egentligen inte så imponerande men tyvärr finns det fortfarande rasistiska idéer hos människor vilket gör att trots att det borde vara en självklar grej så är det inte och man blir mer imponerad.


Ja…nu är det bara en natt kvar tills vi får reda på resultatet och förhoppningsvis så kommer hela världen jubla av glädjen för att Barak Obama har vunnit. Emellertid tyvärr finns det oro hos många att han inte kommer leva i så fall så länge till och komma möta det samma öde som John Kennedy så jag hoppas verkligen att inget sådant händer utan han kommer regera i fyra år, regera bra och vem vet om han är så pass bra som nu alla tro, så kanske till och med väljas om. Däremot så får nog inte Barak Obama själv underskatta säkerheten hos honom och satsa nog lite extra på det, ”för säkerhets skull”.


måndag 13 oktober 2008

6 dagar i Shawaal

Profeten – frid vare över honom – sade: ”Den som fastar Ramadan och efterföljer den med 6 dagar av Shawaal, är samma som ett års fasta (i belöning)”


Varje år brukar jag fasta 6 dagar efter Ramadan. Det är klart att man strävar efter att få belöning och öka på ens pluskonto. Sedan känns det ändå ganska skönt att fasta direkt efter då man ändå är van att göra det.


Den här Ramadan har gått otroligt bra, Alhamdulillah. Min fruktan för långa dagar var onödigt. Jag kände aldrig av det och när väl Ramadan var slut så blev jag väldigt ledsen. Det gick för snabbt tyckte jag. Kändes som om jag hann inte reagera. I år kändes det på ett helt annorlunda sätt än tidigare år och därför ville jag inte att Ramadan skulle ta slut.


Måste också säga att jag faktiskt inte har gått upp efter Ramadan (som jag hade som mål att inte göra) utan till och med gått ner lite. Det är jag också glad över för att jag verkligen har försökt inte lägga fokusen på mat i år. Jag märkte också att egentligen blev jag ganska fort mätt när vi väll bröt fastan och jag orkade aldrig äta så mycket. En tallrik soppa räckte ganska många gånger.


Så nu efter Ramadan tänkte jag fortsätta att fasta och göra det som är sunnah (tradition) efter profeten Muhammed (saw). Jag trodde att det skulle gå bra. Jag är ju van, tänkte jag. Jag brukar alltid vänta ett par dagar efter Ramadan, börja efter vi är klara med all firande. Så gjorde jag även i år. Började min fasta förra söndagen och körde hela 6 dagar i sträck.


Eftersom det här inte är obligatoriskt fasta så behöver man inte fasta varje dag och om det skulle av någon anledning kännas för jobbigt så kan man avbryta fastan utan några problem.


I år fick jag verkligen känna på den här känslan att fasta under Ramadan och sedan fasta inte under Ramadan. Ramadan är ju en helig månad, en mycket speciell månad och då man får extra krafter från Gud att klara av all dyrkan. Man orkar med så mycket mera under Ramadan än andra dagar. De människor som inte upplever Ramadan har svårt att tro på det men det är sant. Dessutom är paradisets portar öppna under Ramadan och helvetets portar stängda och djävulen är instängd i helvete. Djävulen försöker ju alltid vilseleda människor och frästa människor att inte följa Guds väg, att inte dyrka Gud. Oftast lyckas han också ganska bra med det då han är smart och människor är svaga och följer lätt för olika frestelser. Men under Ramadan förlorar han den här möjligheten och därför blir allt så mycket enklare.


Så när jag väl började fasta mina 6 dagar i Shawaal månaden (den månaden som kommer efter Ramadan) så var det inte lika lätt. Helt plötsligt blev jag super hungrig. Det enda jag tänkte på är mat och längtade till mat. Visst är det konstigt att efter man har fastat i år i 29 dagar, man har blivit van, det har gott som på räls och nu istället börjar man lida och tycka att det är jobbigt.


Nu är jag en sådan som inte ger upp så lätt så även om det var jobbigt, jag blev väldigt hungrig och räknade in ibland de sista minuterna innan man skulle bryta fastan så fastade jag ändå igenom alla 6 dagar på en gång Alhamdulillah. Det tackar jag verkligen Gud för, annars skulle jag inte kunna klara av det. Det var otroligt skönt att bryta min fasta i fredags och veta att nu har jag fastat färdigt de.


Det som jag faktiskt är glad över är att ha kunnat uppleva den här skillnaden mellan Ramadan och icke Ramadan och få verkligen uppleva varför just Ramadan är så speciellt. Även om jag alltid har vetat det så är det annorlunda att känna på det verkligen inuti en. Nu försöker jag på det bästa sättet beskriva känslan fast egentligen går det nästan inte.

onsdag 1 oktober 2008

Lidingöloppet




I söndags var min son med i Lidingöloppet. Jag hade hört talas om det här loppet många gånger men aldrig någonsin har kommit på att delta i det förs i år. Kanske tittade jag alldeles för mycket på OS men eftersom jag visste att min son tycker om att få medaljer så visste jag att det är något som han kommer att tycka är roligt då alla barn får medaljer. Visserligen var det bara Knatteloppet som är för mindre barn. De springer utan någon tidtagning och kan springa med ens föräldrar men de springer 1,7 km som från början lätt rätt mycket i mina öron.



Hela tiden fram till loppet var jag orolig hur en knappt fem åring klara av att springa 1,7 km. Eftersom föräldrarna fick springa med så funderade jag själv om jag ska springa med honom eller inte. Måste erkänna att löpning inte är min starkaste sida. I alla fall inget jag brinner för.



På söndag när vi åkte dit loppet skulle vara (på Lidingö, Grönsta) var det massa barn. Min son såg verkligen fram emot. Vi försökte prata ”taktik” med honom, att han inte ska börja för hårt och bli snabb trött utan istället springa sakta och öka på slutet. Vet inte egentligen hur mycket av det han förstod då han aldrig varit med i en sådan lopp och dessutom är bara 4,5 år.



Loppet skulle starta kl 12:40 och i sista minuterna bestämde jag att trots allt springa tillsammans med honom medan min man skulle vänta på oss vid målet. Alla föräldrar skulle springa med sina barn och jag blev orolig att han kanske skulle tappa bort sig eller något då man springer i skogen. Så trots att jag fastade den dagen (det var ju fortfarande Ramadan) så förberedde vi oss för loppet.



Det var nästan 1400 små knattarna (upp till 6 år) som var anmälda till loppet. De delade upp det i två lopp så att i den första skulle upp till nummer 999 springa och i den andra resten. Eftersom min son hade nummer under 999 så fick han springa i den första omgången.



Vi gjorde oss klart för start och det var massa människor. När skottet avgick så började alla springa. Min son började kuta på och jag försökte sakta ner honom så att han inte skulle bli snabbt trött. En del barn blev faktiskt rädda och en del ramlade på vägen.



Första hälften av loppet bestod av i princip hela tiden upp för backe och på grund av att det var så mycket folk så är det inte alltid vi ens kunde springa upp utan i början fick vi trängas lite och gå. Så fort det blev glesare försökte vi springa om andra.



Andra hälften var lättare då det var nästan hela tiden ner för backe. Jag höll min son hela tiden i handen och vi sprang på. Frågade honom då och då om han var trött. Nej, sa han och sprang på. Blev enormt imponerad av hans kraft. Det enda han tänkte på att han ville vinna och få en medalj. Ja, nu är ju det så att alla barn får medalj och ingen kan riktigt vinna.



När vi båda såg målgången så ökade vi på till 100 och snart var vi i mål. Jag såg kl var ca 12:53 så det betyder att det tog ca 13-14 minuter för oss att springa hela loppet vilket jag tycker inte var så dåligt med tanke på först och främst all folkmassa vilken gjorde att det är inte alltid var lätt att springa på och sedan min sons ålder och att han var med trots allt första gången.



Han fick sin efterlängtade medalj vid målet och mycket beröm från oss. Måste säga att jag gärna skulle vilja själv ha en medalj efter det här loppet. Trodde inte att det skulle gå så pass bra. Det som blev otroligt jobbigt är att jag var så törstig och jag fastade så jag fick vänta många, många timmar innan jag fick mina klunkar vatten.



Min son vill absolut delta nästa år igen och min man tycker att jag borde träna upp mig själv under det här året för att delta nästa år i ett eget lopp. Måste säga att jag dessutom var den enda tjej i slöja som sprang och utöver det så hade jag en rosa sportdräkt så jag syntes nog ganska mycket. Men det är bara härligt att visa för svenskar att även muslimska tjejer kan delta och springa.


tisdag 30 september 2008

Eid Moubarak!


Idag är det första dag Eid. Det blev lite chokande för nästan alla som jag känner eftersom vi alla förväntade oss att Eid skulle vara på onsdag. Eid är en stor högtid för muslimer och det firas stort med god mat, presenter och man umgås med familjen och vänner. Eftersom jag var helt inne i Ramadan i det sista så glömde jag nästan totalt bort att förbereda oss inför Eid.


På måndag åkte jag till stan och köpte presenter men själva maten för Eid tänkte vi köpa på tisdag men så blev inte. Jag var i moskén i måndag kväll då vi alla fick det slutgiltiga beskedet att Eid ska vara på tisdag. Helt plötsligt fick man ändra alla sina planer. Helt plötsligt så behövde jag skynda mig hem för att förbereda oss för Eid.


På Eid brukar man oftast ta på sig nya och lite finare kläder. Det han vi handla in innan så jag la fram alla våra kläder som vi skulle ha på oss till Eid bönen på morgonen. Vi lyssnade samtidigt hemma på Eid sånger för att ta fram den här känslan att det är Eid men det var svårt. Sorgen var för stor att Ramadan är över. Jag älskar Ramadan och den här Ramadan har gått så fort så jag ville inte att det skulle vara över. Dessutom själva saken att vi inte han förberedda oss på det sättet som jag hade planerat innan, gjorde inte det bättre.


Hela natten kunde jag inte somna. Jag visste att jag skulle upp tidigt (kl 5) för att hinna duscha (vilket är tradition, sunnah, att göra) och klä på mig och sonen inför Eid bönen. Dessutom så skulle jag hjälpa till i moskén eftersom det kommer alltid mycket folk och det behövs människor som kan se till att det är ordning i moskén. Så antagligen på grund av all oro så kunde jag inte riktigt slappna av och sova.


Jag vaknade som jag skulle. Väckte resten av familjen, vi klädde på oss och åkte till moskén. Vi var där strax innan kl 7. Mycket tidigare än den första bönen som skulle börja kl 8 (eftersom det är mycket folk så kör man flera omgångar, oftast två och vid behov tre).


I moskén gjorde män ”takbir”. Man upprepar högt speciella ord som bildar vacker melodi och är helt underbart att lyssna på. När man hör takbir så får man äntligen den här Eid känslan som man längtar efter att känna. Sakta men säkert började även människor droppa in för bönen. Vi fick köra tre omgångar och i en av dem hann även jag be. Det gick ganska bra, Alhamdulillah vid böner. Ibland kan det vara kaos eftersom det är så mycket folk men i år tyckte jag att det ändå var ganska lugnt och flöt på bra.


Senast innan Eid bönen bör man betala också Zakat al-Fitr. En speciell allmosa för fastan som man betalar för varje familjemedlem. I år har zakat fastställs till 75 kr per person så eftersom vi är 3 personer i familjen så blev det för oss 225 kr. Vi betalade det i måndags (dagen innan Eid), det känns alltid skönare att göra det en eller två dagar innan så att man är säker på att man inte glömmer att göra det.
Efter bönen brukar man umgås med familjen och vänner. Eftersom vi inte har stor släkt här i Sverige så spenderade vi dagen med våra vänner. Så här i slutet av dagen så känns det ändå bra och vi har haft en väldigt bra dag Alhamdulillah och det hoppas att även andra har haft.


EID MOUBARAK!!!

Må Allah acceptera allas fasta och belöna för all dyrkan under Ramadan i det livet och livet efter detta. AMIN


fredag 19 september 2008

Laylat ul-Qadr - Ödets natt - Allmaktens natt

Nu är det snart bara 10 dagar kvar på Ramadan. Tiden går fort. Tycker nästan att den här Ramadan går mycket fortare än de tidigare Ramadan som jag har fastat. Vet inte vad det beror på. Kanske för att jag jobbar och dagarna ser väldigt ensidiga eller så är det något annat.


Hur som helst så är det de 10 sista dagarna som är extra viktiga under Ramadan och det är då man ska lägga in hög växeln och verkligen ägna sig åt dyrkan. En av anledningar varför de är extra viktiga är för att en av dagarna är en väldigt speciell natt.


Om vi förflyttar oss lite bak i tiden, närmare till år 610. Det var en natt då Muhammed satt i en grotta, Hira, och mediterade. Han ägnade sig åt att tänka på livet, meningen med livet och skapelsen och under den här natten så kom ängel Gabriel till honom och bad honom att läsa. Gabriel bad honom att läsa men eftersom Muhammed var analfabet så kunde han inte läsa och blev förtvivlad och sa att han inte kan. Tre gånger upprepade Gabriel samma sak och när han fick höra varje gång ”jag kan inte” så kramade han honom så hård så att Muhammed nästan trodde att han skulle dö av det. Efter tredje gången sa Gabriel vad han skulle läsa och på det sättet blev första 5 verserna i Koranen uppenbarat i suran Grodden (96).


Sedan dess blev Muhammed inte bara Muhammed utan profeten Muhammed (saw) och denna natt var den 27 natten i Ramadan och blev kallad för Ödets natt eller som på arabiska säger man Laylat ul-Qadr.


Det finns en hel sura i Koranen som handlar enbart om denna mäktiga natt. Suran 97 heter al-Qadr (Allmaktens natt)


I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN!


SE, VI har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.

Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder

Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader;

då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.

Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!


Som det står i Koranen så är denna natt värd mer än tusen månader. Änglarna stiger ner och natten andas fred. Verkligen mäktigt och därför försöker många muslimer runt om i världen söka just den här natten.



Då när första verserna uppenbarades för profeten Muhammed (saw) var det den 27 natten i Ramadan men idag vet vi inte exakt vilken natt det är. Det kan vara vilken natt som helst under just de sista 10 dagarna. Det enda vi vet är att det är en av de udda nätterna, alltså 21, 23, 25, 27 eller 29.


Profeten Muhammed (saw) har berättat visa tecken på hur vi kan känna igen den natten, till exempel att denna natt är varken kall eller varm, att den är ljus (med tanke på hur många änglar som stiger ner till jorden), att när solen går upp på morgonen så är den rödaktig och svag. Solens strålar kommer ej att vara synliga. Det är allmänt en fridfull natt.


Den som ber något under den här natten kommer garanterat att få det han ber om. Samtidigt om man ägnar sig åt bön denna natt så kommer ens alla synder att bli förlåtna. Därför är det många muslimer står i nattbön under sista 10 dagarna. Många flyttar in i moskén och sover över där. Det är också något som profeten Muhammed (saw) gjorde. Jag själv hoppas på att kunna ha möjlighet att sova över i moskén åtminstone en av nätterna för att det verkligen är underbart och något man minns väldigt länge.


Ja, om man ägnar sig åt att be, läsa Koranen och dyrka Gud varje natt så kommer man med 100 procent inte missa denna fantastiska natt och det är min plan. Hoppas att jag kommer att kunna klara av det. Man behöver ju inte hålla på hela natten utan det räcker med halva natten. Även profeten Muhammed (saw) faktiskt sov några timmar under natten.


onsdag 17 september 2008

Festmånad eller fastemånad?

Gång på gång under Ramadan kan man läsa i tidningar att nu har muslimernas festmånad inletts eller muslimerna har fest i 30 dagar eller 30 dagars matfest eller något annat liknande.


Jag kan nog inte riktigt klandra tidningar för att de skriver så eller rätt sagt icke-muslimerna som oftast ligger bakom alla dessa artiklar om Ramadan. Visst är det roligt att för varje år blir Ramadan mer och mer uppmärksammad bland media, företag och mataffärer men man önskade att de skulle ha mer eller mindre mer korrekt bild av vad är tanke med Ramadan.


Nu när de skriver så betyder att de har fått den här bilden och alltså är det vi, muslimerna, som har skapat den bilden att det handlar om matfest i 30 dagar. Det är inte så konstigt för att det finns ju faktiskt de som köper in alldeles för mycket mat under Ramadan och inte ens hälften äter de upp och det finns de som spenderar hela dagarna för att laga mat. Sedan på kvällen när det är dags att bryta fastan så föräter man sig på all mat så att tillslut ligger man helt utslagen i soffan och antigen vill man bara gå och lägga sig och sova eller i bästa fall sitta och titta på tv. Någon nattbön har man i alla fall ingen ork med. Resultatet blir dessutom att efter Ramadan väger man minst 5 kilo extra. Är det någon som känner igen sig själv? Tror att tyvärr rätt många gör det.


Men det är inte det som är syfte med Ramadan. Ramadan är inte festmånad utan fastemånad. En månad då man faktiskt fastar och det sista man ska tänka på är mat. Visst äter man när man bryter fastan och man passar på och kanske bjuder familj och vänner på iftar (bryta fastan tillsammans) men först och främst så fastar man både fysiskt och psykiskt, man ägnar sig åt att dyrka. Ja, man bör be och läsa Koranen under den här månaden.


Ramadan är en andlig månad och sedan efter 30 dagars fasta och dyrkan, då kommer den stora festen då faktiskt muslimerna festar. Det är då man äter massa mat, ger varandra presenter osv.


Jag önskade att fler muslimer ägnade sig åt en fastemånad och inte festmånad och på det sättet gav också mer korrekt bild till icke-muslimerna.


Idag var mycket bra artiklar om Ramadan i Metro. De som skrev dessa artiklar försökte spegla Ramadan ur olika synvinklar och vad Ramadan betyder i allmänhet och vad det betyder för olika muslimer. Intressant läsning.


Hittade inte själva artikeln på Metros Internetsida men eftersom de har dagens Metro i pdf så kan man läsa det där i artikeln ”Ett mångkulturellt samhälle”


http://www.metro.se/se/misc/pdf/2008/09/17/SESTO_2008_09_17.pdf

tisdag 9 september 2008

Vi - kvinnor

På väg till jobbet läste jag som vanligt Metro, som nog de flesta ”Sverigeborna” gör som har tillgång till Metro. När jag kom fram till dagens kolumn som är skriven av Cissi Wallin så kunde jag tyvärr inte låta bli att hålla med henne i det hon skriver.


Hon skrev att hon är avundsjuk på männens vänskap. På det hur de stöttar, peppar varandra, hjälper varandra i det goda och onda när vi kvinnor är nästan som fiender för varandra. Visst är det på något sätt tragiskt att läsa att vi kvinnor inte är som män och i det här fallet sämre än män.


Även jag, som Cissi, har mött många kvinnor som tävlar med varandra, istället för att stötta varandra, försöker trycka ner varandra, baktalar, falska, skvallrar och värst av allt är avundsjuka på varandra.


Många gånger har jag mött tjejer som ler snällt mot en och verkar som om de älskar en och sedan så fort man vänder ryggen till de så snackar de skit om en och diskuterar allt från klädsel till mer djupare detaljer. Varför ska det vara så, varför kan vi inte kvinnor vara som män och stötta varandra? Varför måste vi ständigt skvallra, baktala och vara avundsjuka på varandra?


Avundsjuka gör mig många gånger arg och jag har mött människor som verkligen kan vara avundsjuka på det lilla man har. Jag har till och med mött de som är beredda att göra sjuka saker såsom använda förgiftning och andra saker på grund av avundsjuka. Kvinnor som inte vill att andra kvinnor, deras barn eller deras män ska lyckas. Varför är det så? Kvinnor tål inte andras kvinnors framgång medan män blir glada och stödjer ännu mer varandra.



Min bästa vän är min man. En vän som jag kan prata allt med, berätta allt, som inte sönder analyserar utan säger rakt på sak, en vän som vill ens bästa och inte vill att man ska misslyckas. En vän som stöttar och hjälper, en vän som ger goda råd. En vän som kramar om när man är ledsen och skrattar tillsammans med en när man är glad. En vän som aldrig är avundsjuk på en utan är stolt över en. Jag är mycket lycklig över att ha en sådan god vän, min bästa vän, min livspartner och det tackar jag för.


Det är klart jag har många kvinnliga vänner och många goda vänner så man ska nog inte dra alla över en kant men ändå alla dessa egenskaper existerar mer hos kvinnor än män.


Baktaleri, skvaller, avundsjuka osv, hör inte hemma inom islam (jag tror faktiskt inte hos någon religion) och det är betydligt mindre av alla dessa egenskaper jag möter hos praktiserande, religiösa kvinnor.


Nu när det är Ramadan så ska man passa sig extra noga att inte hålla på med allt det dåliga.


”Den som inte ger upp [slutar med] att säga falska uttalande (ljuga) och onda handligar, och säga dåliga ord till andra – är Allah inte i behov av hans lämnande av mat och dryck” (Al-Bukhari)


Fast det är klart att det här beteende gäller inte enbart under Ramadan utan man ska vara så under hela året, alltid.


”Kasta alltså inte begärliga blickar på det som Gud har skänkt några av er i rikare mått än andra – män ska få en andel [av detta], så som de förtjänat med sina handlingar, och kvinnor ska få en andel [av detta], så som de förtjänat med sina handlingar – be Gud att ge er något av Sitt goda. Gud har kunskap om allt” (Koranen 4:33)


Därför bör vi istället för att titta på andra vad de har och inte har och vara avundsjuka på varandra, vara nöjd med det man har och i att be Gud om det man vill ha och glädjas åt det andra har fått.


Som sagt, bra kolumn av Cissi Wallin och så sant, så sant. Jag tror faktiskt att det är rätt många kvinnor där ute som håller med henne och förhoppningsvis många fick också en efter tanke på sitt eget beteende. Jag hoppas att en dag kommer vi, kvinnor vara precis som män och vara trygga väninnor för varandra och inte fiender.

fredag 5 september 2008

Fasta här eller där...

Jag tror att rätt många muslimer som bor i icke muslimska länder skulle egentligen vilja spendera sin Ramadan i ett muslimskt land. Jag har själv aldrig gjort det och vet inte exakt hur det är och vad det innebär men kan föreställa mig lite från det jag har hört från andra.


Det är klart att jag skulle vilja befinna mig i ett land där en sådan månad som Ramadan blir en gemenskap mellan majoriteten människor. Där alla fastar, där alla går till moské, där det finns den här speciella Ramadan stämning. Precis en sådan som uppstår ungefär i mitten av december då det är dags för jul. Till och med affärer, restauranger anpassar sig mer till fastans tider. Man hamnar i en stor gemenskap som man delar med andra. Det måste säkert vara på ett speciellt sätt och säkert kännas underbart.


Det måste vara mycket roligare när verkligen hela familjen samlas för att bryta fastan tillsammans, när man bjuder in ens grannar och blir själv bjuden. Nära och kära kommer på besök och det är ju bara under Ramadan, sedan kommer ju Eid som är ännu större. Som en riktig fest som präglar genom landet.


Så är det ju inte här i Sverige och det är inte så konstigt. Här är muslimerna en minoritetsgrupp. En liten grupp som fastar varje dag, en liten grupp som firar Eid. En tanke slog mig när jag funderare på allt detta. Trots att det är säkert så underbart att fasta Ramadan i ett muslimskt land så är det så mycket större prövning att göra det t ex här i Sverige.


Här får jag verkligen den här känslan av att känna hur en fattig person som inte har råd med mat för dagen känner. Den här fattiga personen kanske går omkring, hungrig, försöker få ihop en liten slant för att köpa sedan mat på kvällen och samtidigt ser den alla personer som passerar förbi med mat, känner den goda doften i mataffärer, från restauranger och caféer.


Precis så är det för mig. Jag, i min omgivning, ganska ensam med att fasta. På jobbet äter alla, över allt äter människor, alla affärer är öppna, restauranger och caféer frestar en med sina rätter och doft. Medan i muslimska länder ser man knappt någon på gatan att äta under Ramadan så här äts ju det för fullt. I bussen, tunnelbana, på gatan.


Allt det här väcker dessa tankar att prövningen är mycket större här. Att först våga stå för att man fastar, våga och vara stark nog att stå över maten man kanske erbjuds. Känna verkligen hur det känns för en fattig, förstå den fattiges känslor och tankar. När magen skriker efter mat men man har inte råd, man kan inte. Därför så är jag ändå glad att vara i Sverige och fasta. Trots att det inte finns samma stämning och samma känsla som är i ett muslimskt land så skapas det så många andra känslor inom mig vilka jag tycker är nästan viktigare.


Konvertitgrupp för systrar

En gång i månaden på söndagar har vi speciell träff för konvertiter (kvinnliga)

Tid: 12-14

Under träffarna finns det stor chans till diskussion i olika frågor, hjälp med de praktiska delar när det gäller islam och lära sig grunden i islam. Även olika andra aktiviteter arrangeras.

Även icke muslimer som är intresserade av islam är välkomna till träffarna.

För mer information går det att skicka e-mail till yasse467@hotmail.com

Totalt antal besökare
Antal besökare denna månad
Antal besökare denna vecka
Antal besökare idag
Antal besökare online