tisdag 19 juni 2007

Sommar

Det är så härligt att äntligen är sommaren här och det är ljust ute och varmt. I och för sig så har det regnat lite varit lite kallare nu senaste dagarna.


På ett sätt så älskar jag våra "vita nätter" i Sverige man får mycket mer energi från de fast samtidigt så är det så lätt att glömma bort tiden. Man tror att det är kl 19 fast egentligen är det redan elva. Min son har också blivit knepig och när jag säger till honom att det är dags att gå lägga sig så säger han att det inte är mörkt än. Han har ju lärt sig från vintertiden då det blev mörkt tidigt. Hur förklarar man att klockan är mycket och han borde gå lägga sig för natten när solen skiner ute för fullt. Så i stället har det blivit sena nätter för oss och även sena morgnarna.


Det här är också första sommaren då jag bär slöja så det kände jag lite som utmaning och viste inte hur det egentligen skulle kännas och om det skulle bli för varmt. Jag upptäckte ganska fort att det är rätt ok, så farligt är det inte. Man klarar sig. Det är till och med lite skönt att ha en bomullssjal på huvudet så att man inte känner direkt solstrålarna mot hårbotten.


Jag brukar även tänka att vi ändå är i Sverige, det måste ju vara jobbiga i Afrika och där klarar de ju av det. Nu blir det också så att jag får chansen att uppleva hur det är egentligen i Afrika. Vi bestämde oss i sista sekund att ta en utlandssemester ändå. Det ska bli skönt men jag är nog lite oroad för värme. Dit vi ska kan värme gå upp till 40-50 grader. Något jag är verkligen inte vann vid men det är alltid roligt att få uppleva något nytt. Hoppas att vi kommer att kunna åka och bada i havet.


Jag älskar havet så mycket och det har jag gjort sedan jag har varit barn. Bara se på den och höra dens ljud som kommer från vågorna ger så behaglig känsla inuti. Många tycker om att liga och steka sig i solen för att bli brun när de är väl på en strand. Jag däremot älskade att stanna i havsvatten. Jag kunde tillbringa timmar och simma och leka och plaska i havet. Leta efter snäckor och massa annat. Kommer ihåg hur jag en gång såg en krabba gräva sig ner i sanden i havsbotten och efter det var jag rädd att trampa på sanden för att jag var rädd att trampa på en krabba.


Det enda jag nog inte tycker om med havet är maneter. Har blivit bränd en gång av en och det var inte skön känsla. Hela armen stelnade och jag kunde inte röra den. Jag var en bit från stranden och behövde simma tillbaka. Skönt att jag hade livräddningsväst på mig (tyckte om att bada i den när jag var liten) för att de sjönk jag inte lika lätt.


Hoppas att alla ni får en trevlig sommar oavsett vad ni alla kommer att göra, stanna här i Sverige eller åka någonstans

tisdag 5 juni 2007

Ibland ställs man inför prövningar

För en tid sedan berättade jag för min syster om min konvertering. Det finns en fördel och nackdel med min syster är att fördelen att hon berättar allt vidare för hela familjen så för mig räcker det att bara nämna till henne och nackdelen är att jag inte kan berätta några hemligheter till henne för att hon verkligen berättar ALLT (även om man säger till henne att inte göra det).

Så jag väntade ca en vecka och sedan ringde min mamma för att höra hur det var med de och höra om hon skulle ta upp det ämne vilket hon gjorde så klart. För henne är det nog svårast att acceptera mina val i livet och en av sakerna som hon sa ”Du är inte arab för att vara muslim”. Det är väl hennes tankesätt. Alla araber är muslimer och om man inte är arab så kan man inte vara muslim. Ja, min mamma har stor okunskap om islam men det kan jag inte döma henne för.

Tanken att jag har slöja är ännu svårare för henne att acceptera så hon sa att hon inte vill se mig i slöjan. Ibland tänker jag att det är helt otroligt att en liten bit av tyg kan väcka så mycket känslor hos människor speciellt om man använder den i egenskap att man är muslim.

Jag förstår att det tar tid för människor att vänja sig och att det kommer att ta tid för min familj också vara ok med att jag faktiskt är muslim och tänker förbli det. Fast sedan kom en till prövning för mig. Bara några dagar efter att jag har pratat med min mamma om allt, dör min mormor.

Visst var min mormor gammal och det är förväntat att hon skulle dö men ingen förväntades att hon skulle göra just då när hon gjorde men det är Gud som bestämmer, inte vi. För mig blev situationen lite jobbigare inte enbart att min mormor har dött och man känner sig ledsen för det utan också att snabbt förstod jag att jag kommer spendera mycket tid med min familj. Min moster med sin man kommer att komma (och de vet inget) och det ska vara begravning.

Helt plötsligt blev det en stor röra i huvudet. Tankar bara snurrade och snurrade att jag inte ens kunde sova på natten. Min närmaste familj vet och tar allt svårt och andra vet inte alls och de skulle bli nog chockade se mig helt plötsligt i slöjan och ställa massa frågor till mig och föräldrar vilket varken jag eller de orkade med. Vilken svårt situation helt plötsligt jag befann mig i. Stora frågan var ju så klart slöjan. Ska jag ta av den under denna tid eller ska jag ha den kvar? Ska jag följa Allah till det sista eller ska jag göra enklare för min familj med tanke på deras sörj? Allah eller människor?

Jag som är muslim, tror på Gud, det enda Guden, älskar Gud och följer Gud vill inte följa människor och ska inte ens göra det. I vanligt fall skulle jag inte bry mig vad människor tycker och tänker. Jag följer inte människor helt enkelt. Så vanligtvisst skulle jag säga att jag struntar i vad de tycker om slöjan och ha den på. Vill de inte se mig, jag behöver inte komma men situationen i mina ögon blev lite annorlunda eftersom den fajten jag behövde ta medan alla befinner sig i sörj. Det är redan jobbigt för hela familjen och det sista man vill är bråka med andra i sådan situation. Därför blev det jobbigt för mig att fatta beslut om vad jag skulle göra. Jag grät, jag bad och förra vecka var inte en lätt vecka men jag tackar Gud att det är över.
Ibland är det så att man måste gå igenom olika sorts prövningar och det är inte alltid lätt. Huvudsaken att man inte går ifrån den raka vägen, för mig betyder det att inte gå ifrån Gud. Att inte bli vilsen och inte glömma Gud. Som muslim så vet jag att det är Gud som prövar oss på olika sätt men prövningen är aldrig mera än vad vi skulle klara av. Visst var det jobbigt att ställas inför problem och bekymmer men när jag tänker på vad jag har och hur jag har det så tackar jag bara Gud. Det handlar mycket om hur man ser på saker och ting. Ibland ställs man inför prövningar men det betyder inte att vi ska gå under på grund av dem.

Konvertitgrupp för systrar

En gång i månaden på söndagar har vi speciell träff för konvertiter (kvinnliga)

Tid: 12-14

Under träffarna finns det stor chans till diskussion i olika frågor, hjälp med de praktiska delar när det gäller islam och lära sig grunden i islam. Även olika andra aktiviteter arrangeras.

Även icke muslimer som är intresserade av islam är välkomna till träffarna.

För mer information går det att skicka e-mail till yasse467@hotmail.com

Totalt antal besökare
Antal besökare denna månad
Antal besökare denna vecka
Antal besökare idag
Antal besökare online