måndag 26 september 2011

Spring i benen

I helgen hade vi en riktig idrottshelg. Sånt älskar jag och barnen. Det var verkligen fint väder och då vill man passa på och vara ute så mycket som möjligt.



Söndag var mest händelserik dag för oss. Då sprang våra killar i Lidingöloppet. Det har blivit en årlig tradition hos oss och tycker att det är verkligen kul. Lidingöloppet är ett rolig lopp också. Vår näst yngsta sprang klassen på 1,7 km och lyckades förbättra sin tid från förra året. Det som är jobbigaste med de yngsta att de är så många så att det blir svårt för de att springa om varandra. De stannar upp, snubblar på varandra och krockar i varandra. Man borde egentligen kanske dela upp barnen i två grupper men förstår att det finns säkert ingen utrymme för det. Vill man komma åtminstone bland de första 30 så gäller det verkligen att man hittar bra placering vid starten och springer ifrån lite så att man hinner komma lite föra den stora massa. Även om min lilla grabb inte lyckades med topp placering så var han duktig ändå. Han är ju ingen löpare egentligen och tränar inte löpning. Han gör det för skoj skull bara.

Vår äldsta gjorde också bra i från sig. Han förbättrade sin tid från förra året på ca 3,5 minut. Sprang 6 km på 22 minuter och fick en väldig bra placering. Han sprang för att vinna men han hade riktigt hårt motstånd. Alla killar som var bland de bästa tränar löpning och friidrott. Alla är anslutna till några klubbar. Vår grabb, han bara springer. Har aldrig tränat friidrott eller något sådant. Utan bara tycker att det är kul att springa. De senaste tiden har han visat bra resultat vilket inte bara vi har fått ögon för utan även kommunens klubb. När han kom i mål i söndags så väntade huvudtränare på honom och frågade om han har lust att börja träna på riktigt nu. Han säger inte nej till mer träning trots att han tränar fotboll för fullt. Jag frågade lite tveksamt honom att det kommer innebära att han har nästan varje dag träning och fick tillbaka svar "det är bra!".

Om jag ska vara ärlig så tycker jag faktiskt att det är bättre att ungdomarna engagerar sig i sport, får kompisar med samma intresse och på det sättet håller de bort sig från dumheter. Tycker det är tråkigt att se ungdomarna bara "hänga" ute utan att ha riktigt något att göra. Det är nog då frustrationen eller tristessen kommer in och man börjar söka sig till fel umgängekretsar och prova på saker som är egentligen inte bra för en. Så absolut hellre varje dag träning än hänga ute rastlöst.

Arbetsmyra



Nu är jag inne på min tredje vecka på jobbet. Helt sjukt egentligen hur tiden går snabbt. Att börja jobba i början var smått jobbigt. Jag saknade otroligt mycket min son och hade stor ångest över att jag var ifrån honom. Första dagen även han upptäckte att jag inte var hemma men nu både han och jag har vant oss vid den nya situationen.

Nu känns det nästan som att jag har inte ens varit mammaledig. Har lyckats komma in i jobbet otroligt snabbt och tycker att det är kul. Det som jag dock hatar mest är att mitt liv just nu går åt endast att jobba. Jag hinner knappt med något annat. Är helt slut när jag kommer hem och egentligen vill vara för mig själv men försöker vara så gott jag kan social med min familj. Att träffa vänner och annat skoj har jag inte heller hunnit den här veckorna men hoppas att det blir en ändring där. Måste ha mitt sociala liv annars så kommer jag bara att gå under.

Helgerna är så klart de dagarna jag älskar mest. Det är då det blir mer tid för familj och andra roliga aktiviteter. Men helgen tyvärr går snabbast av allt förbi och ibland måste man göra sådana tråkiga saker som städa och tvätta för att det är svårt att hinna med under veckan. Så klart hjälper min man mig rätt mycket nu när han är hemma.

Så nu har jag verkligen blivit en arbetsmyra. Jobba, jobba, jobba. Lyckades komma hem idag så pass sent som halv åtta på kvällen, trots att jag var på jobbet strax efter åtta. Lång dag men ibland måste man.

Det bästa med det hela är att jag gör det jag tycker om. Tips till alla er där ute. Välj ett jobb ni tycker om. Annars är det inte lätt att klara av 40 timmars arbetsvecka.

söndag 11 september 2011

Dags att jobba

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Har inte jobbat nu på över ett år i och med att jag var mammaledig. Visst jobbade jag något hemifrån några timmar men det är inte på samma sätt. Hemma var jag nära min familj, nära mitt barn men nu ska jag tillbaka till kontoret på heltid. Vilket innebär att jag kommer inte se min kära lilla bebis på över nio timmar (måste ju räkna in transport vägen också).

Jag tycker om mitt jobb och tycker om det jag gör men ändå har jag dessa jobbiga blandade känslor inför det. Trodde aldrig att jag någonsin skulle känna så. Trodde att jag lika så som alla andra kommer springa med glädje till jobbet och tycka att det är skönt att slippa geggiga händer, blöjbyten och gnäll. Trodde att jag skulle tycka att det är skönt att få egen tid och göra något för min skull men nej. Så är det inte. Istället har jag känslorna blandade med ångest. Ångest över att lämna min son utan mig. Ångest över att missa hans viktiga steg i utvecklingen han gör hela tiden. Ångest över att faktiskt inte se de första stegen han tar.

Att han i sig kommer må bra, det är jag övertygad om. Han ska vara ju med sin pappa. Så det är ju inte dagis han behöver gå på när han nu precis ha fyllt ett år. Han kommer säkert tycka att det är kul att vara med pappa och få den speciella kvalité tiden med honom. Samtidigt är det nog nyttigt för min man också att vara lite med honom på tu man hand.

Det hela bara handlar om mig och mina känslor. Fast någonstans inne i mig så är jag övertygad att det kommer gå bra. Min ångest kommer nog försvinna när jag väl kommer igång med jobbet. Det som verkligen lättar hjärtat är just att jag vet att det jag jobbar med tycker jag om och att jag har bra arbetskollegor också. Så jag kommer nog ha roligt på jobbet som vanligt.

Nu får jag nog gå och lägga mig. Nu när jag ska upp tidigt på riktigt så kan jag inte hålla mig själv uppe halva natten. Den tiden är verkligen förbi.

fredag 9 september 2011

Tillbaka från pausen


Jag tog en liten paus från bloggande i andra hälften av Ramadan. Kändes som att jag ville koncentrera mig mer på Ramadan och lägga lite andra saker och sidan. Så får man göra ibland. Så därför var det en liten paus i ett par veckor.

Ramadan är över. För lite mer än en vecka sedan firade vi Eid. För oss var det en relativ lugn, familjelärt Eid. Dagen innan, efter solnedgången, när vi fick veta att det var Eid nästa dag, dekorerade vi hela hemmet. Jag personligen tycker att det är viktigt att skapa en speciell Eid känsla hemma speciellt när man har barn. Jag vill att de alltid ska minnas Eid med glädje och längta till nästa. Det är dessutom inte lätt när vi egentligen bor i ett icke muslimskt samhälle och där julfirande präglas stort deras liv. Jag har egentligen aldrig firat Eid i ett muslimskt land så jag vet ju inte hur det är där. Jag skapar bara egna traditioner här hemma, något som barnen kan ha glädje av och eventuellt bära med sig vidare till sina barn.  

Redan en vecka innan Eid gick jag och köpte Eid kläder till alla. Det är viktigt här hemma hos oss att vi har något nytt och fint att sätta på oss på Eid dagen. Speciellt efter en hel månad fasta känns det verkligen festligt och som en belöning. Sedan fixade jag presenterna. Som tradition så gör jag alltid så att när alla går och lägger sig natten innan Eid så plockar jag fram presenterna och kläderna och ställer de fint i ordning. Så när barnen vaknar så har de allt framför sig. Vi öppnar alltid presenterna på morgonen innan Eidbönen. Så var det även i år. Min sjuåring längtade verkligen till att få se sina Eid presenter. Han till och med försökte gnälla sig fram att få fuska lite i år och öppna de redan på kvällen men det gick jag inte med på. Regel är regel och går inte att ändra på. Dock visste jag att jag hade en stor överraskning för honom.

Han har önskat sig en cykel av oss. Så några dagar innan Eid gick jag och köpte en cykel till honom och ställde den nere i källaren, i vårt cykelrum. Där stod den och väntade på Eid dagen och min son anade ingenting. När det var Eid morgon så hade jag plockat fram kläderna och presenterna. Hans faster hade skickat pengar till honom (något han visste inte om) så jag gick och köpte små bilar till honom. Så när det var väl dags för alla att öppna presenter så trodde han att det var de där små bilarna som var hans Eid present. Eftersom det var något han också hade önskat sig så var han nöjd med presenten och helt upptagen med att leka med den. Då passade jag på att gå ut, gick ner till cykelrummet, klädde hela cykeln i serpentiner i olika färger och tog upp den till vår lägenhet. Jag ställde den precis utanför.  Sedan gick jag in och efter en stund bad jag min son att gå ut och kasta sopor. Det är en uppgift som han är van vid att göra så det var inga konstigheter för honom. Dock försökte han komma ifrån att göra det just i denna stund då han var så upptagen med sina nya bilar. Jag insisterade och lyckades få honom ta soppåsen. När han väl öppnade dörren så såg han den stora presenten. Han stod där helt stum och chockad och bara tittade på sin nya cykel. En sådan stund är guldvärt för föräldrar. Så klart blev han överlycklig över cykeln som han har längtad till så mycket och cyklar nu varje dag. Jag tror att om han kunde så skulle han sova med den men som tur så står det i cykelrummet över natten och inte hemma hos oss.

Nu efter Ramadan, Eid firande så har vi kommit tillbaka till våra gamla rutiner. Det tog ett tag att försöka vända dygnrytmen men i och med att barnen har börjat skolan så är det ett måste att gå lägga sig tidigt. Jag dock har fortfarande lite dåliga vanor kvar att sitta uppe länge på natten men även för mig är det snart dags att sluta med det. Då jag kommer faktiskt börja jobba nästa vecka. 

Konvertitgrupp för systrar

En gång i månaden på söndagar har vi speciell träff för konvertiter (kvinnliga)

Tid: 12-14

Under träffarna finns det stor chans till diskussion i olika frågor, hjälp med de praktiska delar när det gäller islam och lära sig grunden i islam. Även olika andra aktiviteter arrangeras.

Även icke muslimer som är intresserade av islam är välkomna till träffarna.

För mer information går det att skicka e-mail till yasse467@hotmail.com

Totalt antal besökare
Antal besökare denna månad
Antal besökare denna vecka
Antal besökare idag
Antal besökare online