Jag känner att jag har kommit av bloggen lite vilket egentligen inte medan. Jag har ingen som helst tanke på att lägga av att skriva, jag har mer problem att hitta tid för att skriva. Dessutom ibland mitt i all stressen så kommer jag inte ens på vad jag ska skriva om. Sånt händer visst. Jag ska visst försöka bli bättre på att blogga.
Jag undrar varför höstterminen lyckas alltid bli så stressande. Redan från Ramadan månaden så var det full ös för mig. Tiden bara rinner ut och jag känner att 24 timmar på dygnet inte räcker till. Det värsta är ju att man bli så himla trött så fort mörkret infaller. Undrar om kroppen är inprogrammerat på något sätt att när det är mörkt så ska man sova. På sommaren funkar ju det bra. Då orkar man var uppe länge men på vinter blir man hängig redan vid 15 tiden men man har ju tusen saker att göra.
Jag känner mig allt i allo. Det är så mycket en modern kvinna ska hinna med nu för tiden. Man ska vara hustru, mamma, man ska hinna jobba och dessutom ha hyfsat social liv. Visst kanske man gör det till en viss del fast jag tror att priset för det blir utbrändhet.
Fast om jag ska vara ärlig så är jag glad av att jobba och vara igång med flera verksamheter. Jag är nog inte den typiska hemmafru typen utan jag vill gärna jobba. Känna att jag tjänar ihop egna pengar, bidrar till familjen och samtidigt får miljöombyte, träffa folk och utvecklas som person. Man får så mycket av när man jobbar men så klart bara om man tycker om det man jobbar med, människor man jobbar med och trivs allmänt på sin arbetsplats.
Det som gör mig glad att åtminstone för det andra året i rad nu så slipper jag julångesten. Inga julklappar, inget behov att bekymra sig om att man måste fixa och trixa hemma. Sätta upp julgranen och jag vet inte vad. Det ger faktiskt extrem lugnade känsla inom mig själv och dessutom så sparar man mycket pengar på det.
Det som är absolut jobbigast att mitt i allt det så är jag sjuk. Har varit det nu i två veckor till och från. Hinner aldrig blir riktig frisk när jag börjar på en ny runda. Det är jobbigt. Önskade att jag bara kunde stanna hemma och vila upp mig men det har jag inte tid för.
På något sätt så klarar man av allt tillslut ändå.
