Igår kom jag hem från en vecka på kollot. Helt slut och utmattad åt jag lite kvällsmål och sedan bara slängde mig ner på sängen och somnade. Har sovit i snitt kanske 4-5 timmar per natt i en hel vecka. Så det är inte så konstigt att det enda jag såg framför mig var min egen säng.
Nu när jag har vilat ut mig och varit ifrån ungarna så inser jag att jag måste ha fått Stockholmssyndromet. Jag saknar barnen, saknar att vara där på kollot. För att även om det är jobbigt att vara omringad av 80 barn 24/7 så var det trots allt kul.
Visst var det jobbiga stunder och alla vi ledare trodde att vi skulle flippa ut totalt men trots allt så fanns det fina stunder men massa skratt och glädje. Söta barn som kommer och ger en kram och gråter när det är väl dags att åka hem. Då vet man att kollot blev lyckad. Att barnen hade kul och det är det viktigaste.
Vi hade mycket skoj med barnen. Vi badade, spelade fotboll, hade femkamp. Roligaste momentet i femkampen var när vi skulle köra dragkamp mellan äldsta tjejer och tjejledare och äldsta killar mot killledare. Så klart båda ledargrupper vann. Vi hade också tävlingen ”minuten” som blev inspiration från själva programmet ”minuten”. Vi valde ut några roliga grenar och barnen fick tävla i lag. De var mycket duktiga. Även jag provade på några grenar och t ex klarade av Applestapel.
För de äldsta planerade vi ha en liten spökrunda men när nästan allt var klart och vi skulle skicka ut de på rundan så började det stortregna och åska som bara den så det tog vi som tecken från Gud att vi bör inte genomföra den och avbröt hela rundan. Jag är övertygad att om vi skulle göra den så skulle något gå fel, någon skulle bli för skrämd eller någon annan olycka skulle hända. För att rundan faktiskt var mycket läskig. Så Gud tillät oss inte att fullfölja den. Synd men nu i efter hand lika bra faktiskt. För att bara det åskade jättemycket gjorde alla rädda.
Istället dagen efter fick det bli vattenkrig. Vi samplade barnen på basketplan och de trodde att de skulle få någon sorts utskällning men istället omringade vi ledare de och attackerade med vattenballonger och vattenslang. Något som blev väldigt omtyckt av barnen. Många tyckte om att få lite vatten på sig och tyckte ännu mer om att kasta vatten på ledarna. Själv gick jag ut från kriget i princip oskadd. Bara kjolen blev lite blöt i kanterna.
Nu ska jag ta det lugnt i en vecka och förbereda lite smått inför Ramadan, för att om en vecka då är det dags. Ramadan tiden är snart här.
