Igår avslutades OS i Peking med en spektakulär avslutningsceremoni. Samtidigt började nedräkningen för OS i London 2012. Jag kommer faktiskt att sakna lite mina eftermiddagar framför tv och bevittnade över idrottarnas framgångar men nu är det bara vänta och se vad London kommer att bjuda på om fyra år.
Hemma hos oss har en annan nedräkning börjat. Den är nämligen ca 7-8 dagar kvar till Ramadan. Som vanligt så vet ju ingen när exakt Ramadan börjar. Man kan gissa sig till ungefär men det exakta datumet vet man bara kvällen innan, vilket jag tycker att det är nästan ännu mer spännande. Hela familjen väntar med nu med spänning och vi tänker på att som ska och inte ska göras under Ramadan. Dagarna i år är rätt långa och nätterna är fortfarande relativt korta så det är mycket som ska hinnas göras under det tiden då solen är nere.
För mig det som blir nytt i år är att jag jobbat under nästan hela Ramadan. Det har jag aldrig gjort förut eftersom förut så pluggade jag. Jag ser det som en liten utmaning men jag vet att om andra klarar av det så varför ska inte jag göra det också. Kanske lite tråkigt att jag förlorar lite den sociala biten under lunchen men arbetskollegor men det här är ju ändå en månad så det kommer nog gå bra.
Jag som är allmän sockerberoende person försökte nu vänja av min kropp från socker så att jag inte blir galen under Ramadan och att min kropp kommer skrika efter socker under dagarna. Det sista man vill är bombchocka sedan sin kropp med massa sötsaker när man väl bryter fasta. Så nyttigt är det inte och oftast är det också det som resulterar att man går upp i vikt fast man fastar. Jag får väl berätta sen hur det går.
Ramadan är verkligen min favorit månad. En månad som jag alltid längtar till och blir ledsen när den är slut. Då mår jag bäst och man märker att något verkligen är speciellt under Ramadan. Det handlar ju inte bara att avstå från mat utan att hitta harmoni och lugnet i sig själv. Att lära sig behärska sina begär oavsett vilka det nu är. Att sträva efter att vara en bättre människa.
Det finns sedan de som tyvärr kallas för ”Ramadan-människor”. De som försöker leva det perfekta livet under Ramadan och avstår från massa saker som de annars gör under året och sedan när Ramadan är slut så faller de tillbaka till gamla mönster.
Tanken med Ramadan är bland annat att vi ska lära oss bli bättre under Ramadan och sedan fortsätta vara det resten av året. Det tar ju ca 3-4 veckor för en människa att vänja sig till något och har man vant sig att leva på ett sätt under Ramadan då ska man fortsätta så och inte falla tillbaka till de dåliga saker man har gjort innan.
Hoppas nu att den här veckan gå snabbt så att jag kan börja fasta och alla muslimer får en bra Ramadan insha Allah.
Mina hemmakvällar just nu består av tv tittande. Jag är inte riktigt någon sporttjej eller en person som följer någon sport på tv hela tiden men när det blir sådana stora evenemang som OS så tycker jag att det är roligt att titta. Mest är jag nog intresserad av olika grenar i friidrott, simning och gymnastik men annars kan titta på lite allt möjligt.
Tyvärr till många svenskars besvikelse så går det inte så bra för svenska idrottarna men så kan det bli ibland och inget att göra åt. Mest tyckte jag synd om Susanna Kallur som bara föll i semifinal och fick aldrig chans att komma till finalen. Jag tror annars så skulle hon kunna ha en väldigt bra chans till en medalj med tanke på att till och med Lolo Jones nästan föll precis innan mållinjen.
Jag såg brottmatchen mellan Ara Abrahamian och italiernaren och jag tycker att det var rätt och mycket starkt av Ara att göra som han gjorde. Det är klart att man ska protestera när man blir bortbedömd och tar ifrån honom chansen att vara med i finalen och kanske vinna det efterlängtade OS guldet. Visst kan det synd att Sverige förlorade en medalj men vad spelar det för roll om bakom medaljen ligger så mycket besvikelse och inte på sig själv för att man har presterar dåligt utan på domarna som är så korrupta. Det jag hoppas är att Aras protest kommer inte tystas ner utan den kommer förändra hela sporten och sättet att döma matcherna till mer rättvisare sätt och ge möjlighet till brottarna vinna på ärligt sätt.
Två idrottarna som jag inte kunde sluta att fascineras över är så klart legendariske Michael Phelps och Usain Bolt. Att Phelps tar åtta guld under ett och samma OS och dessutom toppar listan med mest tagna OS guld genom tiderna är helt otroligt med tanke på att han är ju bara 23 år. Att se honom simma är som att se en raket dra genom vatten.
Usain Bolt är en helt otroligt löpare. När han springer så känns det verkligen som om han flyger genom hela banan och det ser ut så lätt för honom speciellt när man börjar spegla på hans motståndare som anstränger sig så hårt för att hinna i kapp honom. De flesta dessutom koncentrerar sig på banan och tittar bara rakt fram medan han antingen tittar på publiken eller på tablån. Idag tog han sitt andra guld i den här OS och dessutom slog världsrekordet som ingen kunde slå sedan Micheal Johnson. Det var verkligen glädje att se honom springa idag eller rätt sagt flyga fram till mållinjen.
Innan ens OS började fick jag skämmas något för ryssarna som visade sig att många var dopade. Det är så synd att idrottarna väljer sådana metoder och tar till sig olika slags droger och mediciner för att vara i toppform. Kanske kan man förstå de på grund av stor press runt omkring de och viljan att vara bäst men ändå så är det inte rätt metod i mina ögon. Ska man vinna så ska man vinna ärligt. Antingen är man bäst på något eller är man inte det . Dessutom så kan det inte vara så hälsosamt för kroppen att dopa sig.
Jag trodde att jag knappt skulle få ser ryssar i den här OS eftersom så många åkte dit men några medaljer blev det. Mest glädje jag mig åt Jelena Isinbajeva, stavhopperska som inte bara vann guldet men också satte nytt världsrekord 5,04. Jag kan inte ens föreställa mig att flyga så högt upp. Det måste vara verkligen underbart känsla och trots att Stefan Holm blev utan medalj så kunde jag inte låta bli att vara glad för Andrej Silnov och hans guldmedalj.
En annan idrottsman som glädje mig var Rashid Ramzi som sprang 1500 m för Bahrain men egentligen är han ursprungligen från Marocko. Förutom att han springer och tar guldmedaljen så det första han gör när han kommer bakom finishlinjen är att kasta sig på marken och göra två sujud som vilken troende muslim skulle ha gjort för att tacka Gud när man får något som man verkligen ha velat ha. Han dessutom lyfter händerna mot himlen och, ”ber”, tackar Gud för den gåvan han har fått. I dagens City fanns det bild på honom just i denna position och under bilden texten ”Rörd mästare”, ”Det är inte lätt för en arab att vinna ett OS-guld”.
Medan jag sitter och skriver det här inläggen så är OS som vanligt på. Damerna ska precis springa 200 m semifinal. Det är presentation av tävlarna. Jag är van att se halvnakna kvinnor som har antingen korta shorts och ett linne eller någon sorts dräkt. Helt plötsligt ser jag något som jag aldrig har någonsin sett förut men har faktiskt funderat över många gånger. Det jag ser är en muslimsk kvinna och jag förstår att hon är muslim inte genom hennes namn, inte genom landet hon representerar utan genom att hon bär en slöja och täckande klädsel. Wow, det känns stort! Trots att hon inte vinner och kommer inte vidare till finalen så känns det underbart att se en muslimsk tjej i slöja i ett sådant stort mästerskap vilket betyder ätt när andra kommer att se så kommer de tänka ”kan hon, så kan jag”.
Ja, snart kommer OS vara slut. Det är väl bara några dagar kvar. Det gick inte bra för svenskarna men än så finns det några som kanske kan ta en medalj men även om de inte gör det så är jag säker på att de gjorde sitt bästa. En tjej som ser fram emot att se tävla är Carolina Kluft. Hon har alltid varit en av absolut mina favoriter av svenska idrottarna. Trots att hon har bytt gren med risken att inte få någon medalj alls så förstår jag henne varför hon har gjort det. Man kan inte gång på gång göra samma sak och vinna hela tiden. Tillslut tappar man man lusten och motivationen så då är det bättre att gå vidare och utveckla sig i något annat, precis som Carolina har gjort nu. Jag hoppas att det kommer gå bra för henne i den här OS men om inte så tror jag att hon kommer komma till toppen i framtiden.
Har nu haft semester i två veckor och vilken väder. Jag bara njuter. Svensk sommar är inte alltid något man kan lita på men den här sommaren är verkligen underbart. Det är varmt och skönt och det känns om att jag kan på riktigt koppla av. När man jobbar fulltid så börjar man uppskatta verkligen de lediga dagar man får och tacksam för varje dag. Visserligen gör vi inget speciellt i sommaren men att bara vara hemma, koppla av och njuta är redan underbart. Dessutom kan jag passa på att träffa alla kompisar som jag inte hinner annars.
Ute så tittar en del på mig och undrar säkert om jag inte svettas i gäll i den här värmen på grund av alla kläder och slöjan men det gör jag inte. En bomulls inte varmare än bar hud mot solen. Vad människor inte kanske tänker att i öknen där det är varmast så är det alla som täcker sig och till och med täcker både huvudet och ansiktet för att skydda sig mot solen. Så det är verkligen inte varmare för mig än för andra men visst är det varmt. Vad härligt det skulle vara om det skulle vara så året runt. Ja, ja jag är en sol och värme människa, får väl fundera på riktigt att flytta mer söderut någon gång i livet.
I fredags var det exakt två år sedan jag konverterade till islam. Oj vad tiden går och så mycket som har hänt under denna tid. Fast jag har en del problem med familjen och inte alla där ute i samhället som gillar islam och ser snett på en när man går stolt i sin slöja så skulle jag aldrig ångra det beslutet jag tog och vägen jag valde. Just för att det är jag som har valt det på grund av det är något som jag tror på och det är rätt för mig. Många tror att man konverterar för någon annan skull och jag förstår inte varför en människa ska tvingas tro på något för någon annan skull. Dessutom så förstår jag inte att en människa ska utsätta sig själv att kanske komma i dåligt kontakt med familjen, att människor runt omkring en ska slänga ut massa kommentarer bara för någon annan och inte för att man tror. Jag tror inte att någon orkar och vill stå ut med så mycket om man inte verkligen tror på det. Tyvärr så får jag ändå oftast påpekar för människor att jag konverterade innan jag träffade min man för att de ändå ska inte tro något.
Nu under semester passar jag gå till fredagsbönen i moskén. Annars så hinner jag nästan aldrig tyvärr. Under de båda fredagar som jag hade gått, var det människor som konverterade till islam. Den första fredagen var det 3 stycken män och andra fredag var det en man. Det är också en stor myt att det är enbart kvinnor som konverterar till islam. Ja som sagt bara för att de gifter sig med muslimska män men det är bara en myt. Det är väldigt många män som konverterar till islam. I moskén är det majoriteten män än kvinnor faktiskt. Undrar då om det är deras fruar som tvingar dem till det ;)))
Hur som helst så har jag lite semester krav av att njuta av. Hoppas att det vackra vädret fortsätter och jag har många härliga aktiviteter att se fram emot. Hoppas att ni andra har det också bra under sommaren.
Oj, oj, oj. Det var verkligen länge sedan jag har skrivit något här. Många kanske tror att jag har slutat med bloggen men det är inte så. Jag har bara tagit semester från den. Ibland blir det så att det är så mycket som händer runt omkring en så man hinner inte till slut med något. Det är ungefär så det är för mig just nu. Mycket på jobbet och mycket utanför jobbet. Fast måste nog säga att det är ändå rätt kul att det är lite ”action” i ens liv.
Med tre bröllop i rad (något som är väldigt ovanligt för mig) har jag varit ute typ varje helg. Förstår inte hur människor orkar gå ut varje helg och till och med mer än så. Jag måste nästan återhämta mig efter varje bröllop och ladda om en hel vecka. Kanske börjar jag bli gammal eller så är det bara en ovana från min sida.
Men det är alltid roligt med bröllop speciellt när det ena olikt den andra och vart enda en är rolig på sitt sätt. Kommer inte ihåg när jag dansade så pass mycket sist. Det är stor kontrast mot de bröllop också som jag är van vid med lång, superlång middag, massa tal och skålar. På de här, arabiska bröllop, så är det massa dans, lite sittande vid bord och i princip inte några tal alls. Mycket livligare och om jag ska vara ärlig, mycket roligare också.
Ja, förutom bröllop så är det semestertid snart och det ska bli skönt. Längtar verkligen till semester och känns som att jag behöver vila ut, sova ut. Så skönt att bara kunna sova på morgonen och inte behöva stiga upp tidigt någonstans. Helst skulle jag önska att vi åkte till Marocko men vi bestämde att i år stanna hemma och njuta av svensk sommar. Så nu hoppas jag dessutom att det blir en fin sommar med sol och värme, insha Allah. Dessutom kan jag passa på att göra alla dessa saker som jag inte hinner göra annars när jag jobbar. En av dessa saker är så klart att umgås med mina vänner. Känns som om jag har försummat dem senaste tiden.
Det är roligt med semester, bröllop och allt annat men jag kan inte blunda för vad som händer runt omkring mig. Den tråkiga nyheten blev när riksdagen accepterade FRA-lagen. Fick helt plötslig dejavy att jag är tillbaka till Sovjettiden då man knappt vågade prata med sina grannar och ibland till och med uttrycka sig fritt inom sin egen familj. Vem som helst skulle kunna ange en. Full kontroll på vart enda en, vart man gick, vem man umgicks med, vart man jobbade osv. Och nu, här i Sverige, i ett demokratiskt land (som jag trodde att det var) så får jag samma känsla att någon tar frihet ifrån mig.
Jag förstår att det är för att försöka fånga upp de misstänkta brottslingar och egentligen behöver inte jag frukta för något för att jag inte tillhör den kategorin men känsla av att någon kanske läser mina mail eller lyssnar medan jag pratar med någon ger mig rysningar. Jag i alla fall glad att majoriteten av svenska folket har reagerat och gjort protester mot laget. Det betyder att jag inte är ensam om att tycka så och kanske för hoppningsvisst förblir Sverige ett demokratiskt land där ingen avlyssnar oss och istället hittar andra metoder att ta fast brottslingar.
Bort från det tråkiga och mer den glada är att jag måste säga att jag var väldigt stolt över det ryska laget i EM. Ja, jag vet att Sverige förlorade mot de men ryssarna faktiskt spelade mycket bra vilket förvånade mig. Jag är egentligen inte en fotbollsfantast och följer inte alla matcher men tycker om att titta när det är spännande och det är stora mästerskap såsom EM eller VM. Trots att ryssarna förlorade sedan mot Spanien så var de duktiga och Spanien var ju helt fantastiskt och tycker att de verkligen är värdiga vinnare.
Som sagt ska verkligen försöka uppdatera bloggen oftare, hinna skriva mera. Nu verkar det börja bli lite lugnare för mig och hade lite tid att skiva av mig. Fast nu är det dags att springa iväg till nästa bröllop.
Jag allmänt tycker väldigt mycket om Sverige fast det har tagit några år för mig att vänja sig vid livet här. Det finns mycket som är positivt med Sverige men tyvärr kan man inte blunda bort för det negativa speciellt när det börjar beröra en själv.
En av sakerna som är negativt i mina ögon är att man oftast har inte råd med att vara sjuk och man har inte råd att vara hemma med sjuka barn. Det har jag märkt av på sista tiden. På sonens dagis är det fullt med hostande och snorande barn. Föräldrarna oftast har inte möjlighet att sitta hemma med dem, antingen på grund av ekonomiska orsaken eller också att det är svårt att vara ifrån jobbet för dem. Jag kommer ihåg när jag en gång i tiden jobbade på dagis så berättade personalen för mig att föräldrarna gör väldigt vanligt så att de stoppar in lite Alvedon i barnet och sedan tar de till dagis. Oftast i sådana fall får fröknarna ändå ringa in föräldrarna då barnet har fått hög feber igen under dagen men då har antagligen dessa barn redan hunnit smitta av sig andra.
Policyn på de flesta dagisar är väl att om barnet har inget feber och är allmänt i ok tillstånd så är det ok att lämna det på dagis. Fast även dessa barn kan smitta andra barn. Min son har varit den som inte är sjuk så ofta men den här vintern har han åkt på det ena och andra. På 2 månader har han haft två omgångar med penicillin. Stakaren hinner knappt bli frisk, så är han sjuk igen vilket är ju inte så konstigt med tanke på allt som finns på dagis. Dessutom så lider inte han enbart av det utan nu har det påverkat oss också, även vi, både jag och min man, har varit ett antal gånger sjuka och även vi har fått äta penicillin.
Jag förstår föräldrarna att det är så att de inte har så mycket möjlighet att stanna hemma med sina barn i flera dagar. Även om det finns VAB dagar så dras ju ändå av liten del av lönen och sedan att det finns människor som fuskar med VAB dagar gör inte saken lättare. Sedan om man blir sjuk själv då dras av hela lönen första dagen. Jag förstår att man måste ha ett sådant system för att förr i tiden så har människor missbrukat det mycket. Tyvärr så missgynnar ett sådant system låginkomsttagarna och ensamstående föräldrar. Jag vet själv att jag har många gånger gått till jobbet med feber och bara stoppat i mig ett par Alvedon, bara för att jag inte ville sjukskriva mig och kände att vi inte hade riktigt råd med avdrag på lönen.
Egentligen så borde det inte vara så. Man ska kunna vara hemma både om man är själv sjuk eller ens barn är sjuka. Man ska inte behöva känna den ekonomiska pressen eller pressen från jobbet att man måste gå till jobbet. Håller man på så för länge så kan det sluta ganska illa tillslut. Det är aldrig bra att aldrig få möjlighet att bli riktigt frisk, aldrig möjlighet att vila ut sig, få tillbaka krafter. När det gäller barn så spelar det egentligen inte så stor roll om barnet blir riktigt frisk eller inte för att det åker på baciller igen. I så fall så borde alla föräldrar tänka på att stanna hemma med sina barn så fort de är sjuka och hålla ut tills de blir friska men som sagt tyvärr har inte alla möjlighet till det.
Jag vill inte klandra för mycket på Sverige eller på föräldrarna för att även jag har känt mig ibland tvungen att skicka sonen till dagis fast han inte var 100. Även om jag vet att det inte är bra att gå sjuk till jobbet så har jag gjort det och även jag kan ju smitta andra. Men så blir det när man känner sig mer eller mindre tvungen. Någonstans är det väl brist i systemet. Jag kan inte säga vart för att det ändå är bra att vi får här i Sverige ersättning när vi är sjuka. Jag hoppas att det kommer en dag då alla kommer känna att det är ok att stanna hemma oavsett orsaken och jag hoppas att människor (de som gör det) slutar utnyttja systemet på olika sätt så att det blir verkligen förbättring i det svenska systemet.
