VI ler på samma språk!!!

Idag på jobbet såg jag något som var verkningen underbart. Någon hade skrivit på en whiteboard tavla ute vid entré ”Vi ler på samma språk, LE!” Mitt i jobbtankar fick det mig att stanna upp och tänka efter.

Jag tänkte på alla människor som kommer från alla håll och kanter. Idag på grund av stor globalisering möter vi människor från olika delar av världen, med olika kulturer, språk och bakgrund. Ibland kan vi inte förstå varandra för att vi pratar olika språk men en sak förstår vi utan som helst missförstånd och det är ett leende. Ett vänlig leende som man ger till det andra personen.

Det är sant, vi alla ler på samma språk. Vi behöver inte lära oss ett främmande språk för att kunna le till varandra och ett leende ger så mycket. Tänk om vi alla skulle börja bara le till varandra. Ibland säger ett leende mer än 1000 ord. Kanske krig skulle försvinna, hatet, avundsjukan och alla andra elände som man hela tiden ser runt omkring sig.

Det kostar inget att le men tyvärr så är det något man ser så sällan. När jag går på gatan så ser jag många människor med dystra ansikten. Deras ansikte återspeglar sig mycket av bekymmer, stress och annat. Synd tycker jag.

Den som skrev det här gjorde absolut det rätta. Kanske är det fler än jag som har vaknat till och reagerat på den där lilla men så mycket viktig mening. Ett löfte gav jag till mig själv att jag ska le mera. Fast nu ska det inte vara någon falsk leende utan en ärlig, djupt från hjärtat – leende.

Le, ni också, så kanske blir vår omgivning snällare med mindre bråk och negativitet och med mer lycka och posivitet.

SMILE AND THE WORLD WILL SMILE TO YOU !!!

Svenskt Julbord

Fast jag har bott i Sverige i nästan hela mitt liv, har jag aldrig varit och ätit julbord (ja, om man inte räknar den som man har hemma så klart). I år blev det annorlunda. I år fick jag uppleva vad svenskt, traditionellt julbord innebär. Jag antar att det blir så när man börjar jobba.

Hela personalen blev bjuden på restaurang för att äta julbord tillsammans. Själv i och för sig så bryr jag mig inte så mycket om den men det är trevligt att umgås med sina arbetskollegor. Vi gick på en väldigt fin restaurang i närheten där jag jobbar. Alla pratade om hur gott det var där och verkligen ladda sig själv inför det. Tillslut blev även jag lite nyfiken på den. Hur det verkligen såg ut.

Jag fick en snabb kurs i hur man ska hantera julbord och hur går det till. Att man börjar med en sida, sedan tar man den andra och det viktigaste av allt är att ta lite av varje sak, inte överdriva. För att då orkar man verkligen inte.

Min stora fara var att allt skulle bestå av julskinka. Något som jag verkligen inte äter. Jag hade tur. Hälften av bordet bestod av olika sorts fisk som är tillagad på olika sätt. Det såg ut hur gott som helst och smakade också. Jag kan bara säga att även om jag nu skulle äta kött och julskinka så skulle jag nog aldrig orka få ner det i mig. Det fanns så mycket fisk att jag blev mätt bara på det. Redan efter två tallrikar kände jag mig som en ballong och då var det ju dessertbordet kvar. Den ville man verkligen inte avstå. Massa godis, chokladmousse osv.

Nu förstod jag verkligen vad som alla hade pratat om. När vi gick ut därifrån så kändes som om jag hade tvillingar i magen och var i 9 månaden. Jag var så mätt, nästan för mätt. Det var bra att jag förvarnade min man att de inte skulle vänta på mig med maten. För att när jag kom hem, jag kunde inte ens se på maten eller känna lukten av den utan att börja må illa.

Men det var gott i alla fall och det kändes roligt att ändå få se hur en sådan ser ut. Vad är det man ser reklam i tidningar för varje år runt juletiden. Fast själv, på egen hand, skulle jag nog inte gå på en sådan. Det är nog något man bör göra i en större grupp. Det är då det blir roligt inte sitta själv och frossa i massa mat.

Stressigt

Jag känner att jag har kommit av bloggen lite vilket egentligen inte medan. Jag har ingen som helst tanke på att lägga av att skriva, jag har mer problem att hitta tid för att skriva. Dessutom ibland mitt i all stressen så kommer jag inte ens på vad jag ska skriva om. Sånt händer visst. Jag ska visst försöka bli bättre på att blogga.

Jag undrar varför höstterminen lyckas alltid bli så stressande. Redan från Ramadan månaden så var det full ös för mig. Tiden bara rinner ut och jag känner att 24 timmar på dygnet inte räcker till. Det värsta är ju att man bli så himla trött så fort mörkret infaller. Undrar om kroppen är inprogrammerat på något sätt att när det är mörkt så ska man sova. På sommaren funkar ju det bra. Då orkar man var uppe länge men på vinter blir man hängig redan vid 15 tiden men man har ju tusen saker att göra.

Jag känner mig allt i allo. Det är så mycket en modern kvinna ska hinna med nu för tiden. Man ska vara hustru, mamma, man ska hinna jobba och dessutom ha hyfsat social liv. Visst kanske man gör det till en viss del fast jag tror att priset för det blir utbrändhet.

Fast om jag ska vara ärlig så är jag glad av att jobba och vara igång med flera verksamheter. Jag är nog inte den typiska hemmafru typen utan jag vill gärna jobba. Känna att jag tjänar ihop egna pengar, bidrar till familjen och samtidigt får miljöombyte, träffa folk och utvecklas som person. Man får så mycket av när man jobbar men så klart bara om man tycker om det man jobbar med, människor man jobbar med och trivs allmänt på sin arbetsplats.

Det som gör mig glad att åtminstone för det andra året i rad nu så slipper jag julångesten. Inga julklappar, inget behov att bekymra sig om att man måste fixa och trixa hemma. Sätta upp julgranen och jag vet inte vad. Det ger faktiskt extrem lugnade känsla inom mig själv och dessutom så sparar man mycket pengar på det.

Det som är absolut jobbigast att mitt i allt det så är jag sjuk. Har varit det nu i två veckor till och från. Hinner aldrig blir riktig frisk när jag börjar på en ny runda. Det är jobbigt. Önskade att jag bara kunde stanna hemma och vila upp mig men det har jag inte tid för.

På något sätt så klarar man av allt tillslut ändå.

Nu ska jag sätta igång

Gång på gång lovar jag mig själv att jag måste börja motionera och leva mer hälsosammare liv. Jag vill liksom inte vara när jag är 30, dessutom 10 kg tyngre. Inte för att jag är så hemskt utseende fixerad men jag tycker om när jag och min kropp mår bra.

Många gånger har jag försökt och många gånger hade jag slutat. Det irriterar mig mest. Jag hade till och med gymkort men det slutade med att jag inte hade tid att gå dit och det var lika bra att ge up. Med skola, barn, familj, det är inte lätt att hitta tid för träning. Har till och med försökt med att promenera och jogga och inte ens det har funkat i längden. Kanske en vecka men sedan gav jag up.

Försökte till och med träna med video eller dvdband hemma. Det gick ganska bra men sedan tröttnade jag eftersom det var ganska ensidigt och blev i slutändand ganska tråkigt.

Men nu har jag bestämt mig att sätta igång igen och jag hoppas att den här gången så kommer det att gå bra. Jag har nämligen upptäckt en ny grej på Internet. Det är fitnesscenter på Internet. Det är precis som om man går på gym och antingen styrketränar eller har gruppträning fast det enda skillnaden är att man kör hemma.

Det funkar så att man väljer vilket pass man vill köra. Först kan man börja med uppvärmning, sedan själva passet och sedan stretching och allt det gör man med en instruktör. Så det blir precis såsom man skulle vara på gym och träna fast man är hemma, man är ensam och behöver inte skämmas framför andra och dessutom kan man träna när som helst på dygnet och det kostar mycket billigare också.

Nu låter jag som reklam. Det är absolut inte meningen att göra reklam för det utan jag är bara kär. Jag är helt tokig i mitt nya fitnesscenter. Jag provar nu en månad och det funkar ganska bra. Jag har inte kört hela tiden för att det är Ramadan och det är ju inte så lätt att träna medan man fastar och på kvällen blir det så mycket annat att göra och dessutom då är magen full med mat.

Idag provade jag på att träna medan jag fastade. Jag bestämde för att inte köra så hårt för att det är jobbigt om man blir törstig och kan inte dricka. Jag bestämde göra det också mot slutet av dagen, när det var typ 2 timmar kvar att fasta. Jag höll på att bli redan lite hungrig. Jag valde en lätt aerobics pass och det funkade utmärkt. Jag till och med slutade vara så hungrig och nästan glömde bort att bryta fastan när det väl var dags.

Nu hoppas jag att jag ska sätta igång på alvar och hålla kvar insha Allah.

Om det är någon annan som blev intresserade att träna hemma så kan ni klicka på den här länken:

http://www.demandfitness.com/

Marrakech - Al Koutoubia

Skrivet den 27/6-07

Nära Jemaa el Fna finns det den stora moskén som heter Koutoubiamoské som börjades bygga 1147 och var då en av de största i muslimska värden. Nu är det först moské i Mecka som är den största och efter den kommer moskén i Casablanca.

Koutoubiamoské är väldig gammal och det kan man se på dens byggnad. Den är väldig fin inuti av det jag såg. Det är ju nämligen så att man inte bör promenera runt i moské för att titta på den utan om man kommer in till moské så ska det vara endast för bön eller sitta och läsa Koranen. Koutoubiamoskén är nog av de få och för mig den enda där män ber tillsammans med kvinnor. De ber inte helt och hållet tillsammans men det finns ingen speciell, avskild plats för kvinnor. Utan första tre ingångarna till bönsalen och den sista används av kvinnorna. Så det blir att kvinnorna står bakom män utan något staket eller vägg emellan. Det är inte så ofta det är på det sättet. Oftast så väljer man bygga speciellt plats för kvinnorna men jag kan tänka mig att det är så i denna moské just för att den är så gammal och det är ju inget fel på att kvinnor står bakom män.

Moskéns minaret är stadens högsta byggnad och den syns som ett landmärke på flera kilometers avstånd. Jag har även sett att på souk i Jemaa el Fna man kan köpa dens minaret som souvenir. Dens moské minaret fick stå även som modell för stora moskén i Rabat (Hassantornet) och även i Sevilla (Giralda). Bakom moskén finns det en jättefin trädgård men rosor och fontän där man kan promenera genom parken eller sitta någonstans och koppla av.

Bredvid moskén, finns det ett vitt hus och min man förklarade att det har människor byggt upp för helgon. Man kan se sådana här och där i Marocko. Även om det är förbjudet inom islam att dyrka helgon (och allt annat vid sidan om Gud) så gör människor här det ganska mycket. Något jag blev också förvånad över att det finns till och med vallfärd i Marocko. Pilgrimer kommer just till sådana ställen och ber och gör andra saker i hoppning att få rikedom och bättre hälsa. Inom islam är det kallas det för shirk (då man dyrkar något/någon annan vid sidan om Allah) och är det största syndet man kan begå som muslim.