It's my life!

För några dagar sedan hörde jag den här sången och det väckte minnen hos mig. Det var en av mina favoritsånger när jag var typ ca 10 år. Dansade många gånger just till den här låten på skoldiscon och lägerdiscon. Bodde i Ryssland då och på den tiden viste inte ens att ett land som heter Sverige existerade och så klart inte att dr. Alban som jag gillade var just från Sverige.

Så annorlunda min värld var då men en sak som var redan klart hos mig sedan jag var ett barn att jag levde efter mitt motto just ”it’s my life”. Inte någon i världen kunde tvinga mig att göra saker som jag inte skulle själv vara med på. Inte någon i världen skulle kunna tvinga mig att gå vägar som jag inte ville. Min mamma ganska tidigt började kalla mig för en ”katt”. Det var för att hon tyckte att min personlighet stämde rätt bra överrens med en katt. Jag var snäll och kelig. Kom gärna och ville vara med men samtidigt hade stark egen vilja och gjorde det som behagade just mig. Som barn var jag svår att styra. Min mamma till exempel ville gärna att jag skulle spela piano och avsluta musikskolan. I min värld existerade sådana tankar så det blev ett tvär nej. Och det spelar ingen roll hur mycket hon än försökte, nej var alltid ett nej.

Det hände då människor i mitt liv försökte tvinga mig till olika saker men ingen av dem lyckades någonsin med det. Jag gör det jag vill, när jag vill och hur jag vill. Det är mitt liv, har jag alltid svarat. Det är jag som lever mitt liv och bestämmer över mitt liv. Den egenskapen är jag ganska glad över att ha hos mig. Så förutom det att jag hörde låten och fick glada minnen så stämmer den rätt bra in på mig.