Kvällsäventyr!

Denna dag började skönt med slappa halva dagen hemma och sedan en kort runda in till stan. När klockan var så här nio på kvällen, vi kom precis hem så fick jag ryck. Vi skulle absolut gå ut med vår katt. Tyckte synd om honom som har suttit inne hela dagen och det har ju varit så fint idag med. Så en kortis tänkte jag, samtidigt som lill-grabben kan nattas i vagnen.

Min man tyckte att jag var små galen men får jag ryck så får jag. Vad ska jag göra J

Vår promenad började med att vi såg en stor svart katt. Vi (jag och min äldsta son) tänkte att de kunde försöka bekanta sig med varandra men ni kan tänka er hur det gick. Inte alls bra. Vår lilla Safran blev sjukt rädd och bara sprang där ifrån, hoppade upp på barnvagnen och satt halv gömd där. Den andra (som var betydligt större och äldre) katten bara stirrade på honom. Efter ett par försök så började även han morra mot Safran. Vi gav upp idén och gick därifrån. Tyvärr gav det resultat att Safran var lite rädd och lämnade knappt oss något för att utforska lite träd och buskar i närheten.

Även vi tröttnade och tänkte att det var dags att gå hem. Eftersom han var hela tiden antingen bredvid vagnen eller på vagnen så tänkte att vi kunde låta honom fortsätta vara så utan att spänna fast honom i kopplet när vi skulle gå hem. Misstaget från vår sida är gjort. För att på vägen tog han några steg bort från oss samtidigt som en liten hund kom förbi. Hunden så klart började skälla och det är bara gissa vad som hände med Safran. Han fick panik, började springa, min son efter honom. Jag själv visste inte om jag skulle springa efter eller ta tag i barnvagnen. Men det var för sent. På några sekunder och Safran var uppe i trädet. Vi ropade på honom men istället för att försöka komma ner så klättrade han högre och högre upp.

Rädd som jag vet inte vad. Han skrek och grät men vågade inte ta sig tillbaka ner. Min son föreslog genast att ringa brandkåren så att de får komma och rädda vår stackars katt. Jag tyckte att den idén inte var lika bra. Lät lite för pinsamt. Så jag tänkte att vi bör prova först med min mans bror. En femtonårig kille som gillar att klättra. Det borde vara lösningen. Vi fick dock vänta i en timme innan han dök upp men när han väl var där så var katten nere fem minuter senare. Underbart att ha tonåringar runt omkring en ibland.

Ja, det var vårt kvällsäventyr idag. Vi kom hem tillslut två timmar senare (kort promenad förvandlades till väldigt lång).